För att se denna webbplats vänligen uppgradera eller använd en annan webbläsare. Prova antingen Chrome, Safari, Firefox, Opera eller Microsoft Edge.

Samtal mellan två rektorer

Sanne Kofod Olsen. Foto: Johan Wingborg Sara Arrhenius Foto: Patrick Miller
Sanne Kofod Olsen Foto: Johan Wingborg Sara Arrhenius Foto: Patrick Miller

Två rektorer möts i ett samtal om rektorsuppdraget, konst och framtiden.
Den ena ska i januari 2023 vidare till Paris och en ny tjänst som direktör vid Svenska institutet.
Den andra tillträder vid årsskiftet som ny rektor vid Kungl. Konsthögskolan.

Medverkande

Sara Arrhenius, rektor vid Kungl. Konsthögskolan
Sanne Kofod Olsen, dekan vid konstnärliga fakulteten vid Göteborgs Universitet.

Sara Arrhenius

”När jag för sex år sedan, 2016, fick samtalet om att Mejan stod i lågor så hade jag redan tackat ja till tjänsten som rektor vid Kungl. Konsthögskolan. Jag minns den svindlande känslan av att stå inför något betydligt större och svårare än det jag hade tänkt mig. Då hade jag ännu inte greppat skolans situation i stort, utan var fullt upptagen av att göra färdigt min sista utställning på Bonniers Konsthall. Men det som gjorde att jag initialt var nyfiken på uppdraget som rektor var att jag var intresserad av hur jag med min långa erfarenhet av skrivande, curaterande och ledarskap inom andra delar av konstfältet som en konsthall, ett ateljéprogram, olika tidskrifter och tidningar, kunde bidra till att utveckla en så anrik och viktig institution som Mejan. Jag var särskilt intresserad av de möjligheter som finns inom en högskola att arbeta mer sökande och experimentellt, att konsten får sitt eget rum att utvecklas i – utanför krav på publiksuccé, tillgänglighet och säljbarhet, något som jag fortfarande ser som en väsentlig kärna i all konstutbildning och forskning. På det sättet kan en konsthögskola vara en viktig motor i konstens utveckling.

En fråga som vore intressant att höra dina tankar om Sanne, och som jag själv tänkte uppehålla mig vid en stund, är hur rektorsuppdraget kan formuleras: det akademiska ledarskapet är ju väldigt annorlunda än att vara till exempel redaktör för en tidning eller konstnärlig ledare för en konstinstitution där en stark konstnärlig riktning förväntas. I mina tidigare uppdrag har jag alltid arbetat utifrån övertygelsen att en konstnärlig ledare själv ska vara konstnärligt aktiv inom institutionen för att bibehålla en trovärdighet och vara med i att utveckla institutionen, så att säga, inifrån. Det förhållningssättet tog jag med mig till Kungl. Konsthögskolan som en ambition, men den ambitionen har nog varit det som har varit knivigast att artikulera inom den rådande synen på akademiskt ledarskap, där rektor ligger i linjen – och inte är en del av kollegiet som driver högskolans innehåll. Trots det har jag som en del av ledningsuppdraget haft möjlighet att driva en rad spännande strategiska projekt, som till exempel vår vision, skriven i formen av ett kammarspel, utställningsplatsen Rutiga golvet och vårt program med gästprofessorer som öppnat nya fält på skolan och initierat utveckling av utbildning och forskning.

Sanne, inför att du ska tillträda som rektor är jag nyfiken på din bild av rollen som rektor, vilken sorts rektor har du ambitionen att vara?”

Sanne Kofod Olsen

”Det är självklart något jag har funderat över i mina olika roller som ledare inom akademin. På den lilla konstakademin (Det fynske Kunstakademi) var jag en del av kollegiet, eftersom vi var så få. Jag både undervisade och drev utbildningens utveckling tillsammans med tre professorer. På den mellanstora konstakademin (Kunstakademiet Billedkunstskolerne i Köpenhamn) var jag tvungen att vänja mig vid en plats i linjen, precis som du benämner det, att hitta meningen med en sådan roll och navigera i samarbete med de kunniga lektorer och professorer som var där. I den stora organisationen, konstnärliga fakulteten på Göteborgs Universitet, har rollen i huvudsak varit ledande och – kanske – långt ifrån innehåll i förhållande till utbildning och forskning på annat än en ganska teknokratisk nivå. Jag har inte haft möjligheten att lägga mig i utbildningens och forskningen utveckling annat än i själva ramsättningen av önskad utveckling.

Nu går jag tillbaka till den mellanstora konstakademin med förväntningen att återigen komma närmare utvecklingen. Dock utan att förvänta mig att jag ska ses som en del av kollegiet, men precis som du säger: med en klart definierad roll i linjen. Jag upplever dock, att denna roll kan ge en rik möjlighet för mig att medverka tillsammans med kollegiet och att vi i samarbete kan fortsätta den fina utveckling som Mejan har visat prov på de senaste sex åren. Det kanske både genom att fortsätta det strategiska arbetet beskrivet i kammarspelet (som jag gillar väldig mycket, både till form och innehåll. Ett roligt format till en vision!), och genom curatoriska projekt, som kontextualiserar skolan och vad den vill och ska vara framöver – och det ständigt pågående arbetet med att utveckla konstutbildningen och forskningen.

Jag brukar citera den amerikanske konstnären Robert Morris, som en gång publicerade en essäsamling med titeln: A continuous project altered daily. Denna mening är väl sådan att den beskriver både hur jag ser på livet och på ledarskap: som ett kontinuerligt projekt som påverkas av olika människors inblandning, ett tillstånd eller situation som alltid är i förändring. Det är en kontinuerlig dialog, ett samtal som redan nu händer i och med denna konversation mellan dig och mig. Som rektor ser jag mig själv som en möjliggörare, en som medskapar och samlar in denna konstanta förändring för att sedan komma vidare, och på detta sätt skapa en starkare ram för den fria konsten, inom den typ av institution som vi nu har: nämligen konstutbildningen.

Sara, under dina sex år på Mejan, vad är du stoltast över att ha åstadkommit tillsammans?”

Sara Arrhenius

”Det är, tror jag, avgörande att en konsthögskola alltid befinner sig i ett slags ifrågasättande av sig själv och vad konst är. På det sättet måste en konstskola vara en plats där konstnärliga kriser är en del av arbetsdagen och arbetsprocessen. Men när jag tillträdde som rektor för Mejan så hade skolan sedan en längre tid befunnit sig i en mycket djup kris – av ett helt annat slag än den konstnärliga. Den var sliten av yttre och inre konflikter och hade en nedgången arbets- och studiemiljö utan struktur. Jag upplevde det som en plats som till viss del var präglad av en tystnadskultur som gjorde att missförhållande inte kom i dagen och kunde åtgärdas, något som också blev påtagligt under Metoo-debatten som började några månader efter jag tillträdde 2017. Branden 2016, som ju på alla sätt var en traumatisk erfarenhet för både studenter och medarbetare, har  också under dessa år kommit att prägla praktiska förhållande på skolan. Därför är jag stolt över att tillsammans med medarbetare och studenter ha tagit oss från den punkten till en skola som i dag är en fungerande och demokratisk arbets- och studieplats.

Jag upplever att Mejan i dag är en angelägen och levande konstskola där otroliga konstnärer utbildas, fantastisk konst skapas och ett viktigt samtal om konst och arkitektur förs inom vår forskning och våra vidareutbildningar. Ett avgörande steg i förändringsarbetet var att bygga en helt ny mer fungerande organisation där alla medarbetare, såväl lärare som studenter, har ett inflytande. Tillsammans har vi också skapat arbetsformer som har ett stort moment av medskapande; nyligen skrev vi till exempel vår verksamhetsplan tillsammans. Jag är också glad över utvecklingen i utbildningen och forskningen, som varit intensiv och produktiv. För ett år sedan invigde vi en ny institution för forskning och vidareutbildning, vid sidan av vår på alla sätt och vis unika institution för programutbildning. Vi har öppnat upp nya platser och områden på skolan som Lyssningsrummet och Mindepartementet. Vi har installerat nya professurer i offentlig konst, performance och ljud och därmed vidgat vårt konstnärliga fält. Vi har också fördjupat utbildningen i skulptur, måleri och teori, bland annat genom att återöppna Materialinstitutet. Jag kan fortsätta den här skrytlistan länge till, det är roligt att se tillbaka och glädjas över att vi tillsammans har hunnit utveckla skolan så mycket vad gäller innehåll och metoder, trots att förutsättningarna stundtals har varit utmanande.

Det vore intressant att höra dina tankar Sanne, utifrån det läge konsthögskolan är i dag – vad ser du som viktigt att fortsätta utveckla?”

Sanne Kofod Olsen

”Jag är först och främst väldig tacksam för, att jag tar över efter en omfattande och noggrann struktureringsprocess, en som har fått Mejan ut ur de kriser som du talar om, Sara. Och då har vi inte ens talat om pandemin. I den mån det fortsatt finns behov för en struktureringsprocess, vill jag självklart fortsätta detta arbete. Det är otroligt viktigt för mig med tydliga och transparenta processer, precis som jag också tycker att studie- och arbetsmiljö är otroligt viktigt för trivsel, men också helt avgörande för ett positivt utvecklingsarbete framöver. Det finns ju även en strategi för högskolan, som jag läser som ett uttryck för vad man de senaste åren har jobbat med på skolan, vad man gärna vill – och vad man tycker att det fortfarande finns behov av att jobba med. En utgångspunkt för skolan verkar vara experimenterande och ett uttalat risktagande, och det stämmer egentligen väl överens med min relation till konsten: det ska den vara och framför allt på en konstskola, där man inte bara kan fastna i traditionsbundna metoder och tillgångar. Konsten ska utveckla sig fritt och konstutbildningen spegla vad än konsten tar sig för. Det är dessutom ett evigt aktuellt tema att diskutera konstnärlig forskning och forskningens roll i förhållande till utbildningen. Jag tycker att diskussionen om konstnärlig forskning är stor och på sätt och vis omogen. Vi får prata mer om hur vi definierar konstnärlig forskning och kanske se på den i ett differentierat fält. Här finns mycket att utveckla!

Även om jag tycker, att en konstutbildning – precis som med all annan utbildning – ska fokusera på reflektion och fördjupning, så finns det för konsten ett viktigt perspektiv, nämligen att den riktar sig mot en publik. Därför tycker jag också att det är viktigt, att ha utåtriktade aktiviteter, som skapar möjlighet för att skolans produkter, det vill säga: konsten får en synlighet i samhället i stort, och inte bara i kulturlivet, men också där. Jag vill därför gärna jobba med det relationsskapande på och för skolan, det gäller förstås även mig själv; jag är ny i Stockholm och i det svenska konstlivet. Ett annat område, som jag tycker är viktigt, är internationalisering, men sett genom de kritiska frågor vi behöver ställa oss i relation till detta begrepp. Vad är internationalisering i dag i en värld med en förändrad demografi och ekonomi, socialt och etniskt, med en klimatkris som begränsar resandet? Något som jag tar med från Göteborg är idén om internationalisering på hemmaplan: idén rymmer frågor om breddad rekrytering, både i förhållande till studenter och anställda. Internationalisering ska inte vara ett mål i sig. Det är snarare ett verktyg, som kan hjälpa oss att ställa frågor om vad vi gör och hur vi gör det – och som därmed påverkar våra handlingar. Det är på samma gång inspiration, best practice och inlärning. (’Learning’, menar jag då).

Självklart är jag nyfiken på vilka diskussioner som finns på Mejan. Vilka är de brinnande punkterna? Som ny rektor kliver jag ju in i en existerande konversation, ett samtal som under din ledning, Sara, har pågått under sex år och som jag tror att jag får en känsla för genom att läsa Konsthögskolans vision och strategi. Självklart ska jag också lyssna till vad som även i framtiden sägs och blir sagt, och det är jag väldig nyfiken på! Jag ser verkligen fram emot att jobba med alla på Mejan.

Nu Sara, när det är dags att gå vidare till Paris och Svenska institutet, vad hoppas du att KKH är om sex år – när du kanske åter vänder blicken hitåt för att se hur allt har gått?”

Sara Arrhenius

”Jag hoppas att Kungl. Konsthögskolan har lyckats värna sin självständighet och konstens frihet. Att man inte fastnat i en överdriven byråkratisering som riskerar att få konstutbildning och högre utbildning att stelna, utan har kvar den öppna utbildningsform vi har i dag. Den tror jag är avgörande för att utbilda framtidens konstnärer. Att den bredd som utmärker skolan i dag i konstnärliga inriktningar i vårt mångkunniga kollegium – men också de vägar studenter och forskare väljer att ta med sin konst – finns kvar. Att vi genom vår kommande ombyggnad skapar en utbildnings- och forskningsmiljö som månar om den konstnärliga praktiken, konstutbildningens behov av fria ytor och möjlighet att konstnärligt arbeta praktiskt och materiellt. Oavsett om det gäller måleri eller ljudkonst. En önskan vore också att det publika program med utställningar och publikationer som jag påbörjat har hittat sin form och expanderat. Mejan ska vara i samtal med omvärlden och vara med i en diskussion om vad samtida konst är i ett större konstnärligt fält.

Sanne, utifrån din långa erfarenhet av högre utbildning, ser du att den finns en risk med en ökad detaljstyrning och reglering av högre konstutbildning?”

Sanne Kofod Olsen

”Ja, och den detaljstyrningen må för allt i världen inte ta över, för den risken finns absolut. På en politisk nivå talas det ofta om avbyråkratisering, men tendensen de senaste (många) åren, har varit det motsatta. Dokumentation och registrering av i stort sett allt har gjort att vi alla i större eller mindre grad ska agera administratör och att tid, som skulle kunna användas för innehåll och utveckling – eller publik verksamhet – i stället går in i systemen, som i vissa stunder kan verka som en stor entropi, ett svart hål. Med det sagt, så tycker jag att kvalitetssäkringssystemen för konstutbildningen är viktiga. Det har länge funnits ett behov av uttrycklighet i relation till vad vi gör, så att allt inte bara är underförstått. Förhållningssätt till lärandemål och kursbeskrivningar tycker jag är bra, de är också en förutsättning för oss att kunna förhålla oss kritiskt till våra egna handlingar, och således utveckla hur vi utbildar. Sammantaget bör det inte hota den konstnärliga friheten, kanske kan den till och med stärka den: att vi på ett rimligt sätt ger ett språk till det outtalade.

Jag hoppas först och främst att KKH är en självständig högskola om sex år. Sammanslagningar, till exempel, har för mig ett enda syfte – och det är att kunna effektivisera styrningen. Innehållet stärks inte, administrationen och styrningen utökas och resultatet blir inte billigare. Det är klart, att det finns en viss risk att ekonomin ändrar sig till det sämre. Det ser vi redan nu: världsekonomin påverkar också lokalt och den påverkar därmed Mejan. Samtidigt – det är att vara en del av samhället. Kanske får vi gemensamt dra ner på och syna våra privilegier, i Norden har vi väldig bra förutsättningar till att börja med. Jag tror att man kan driva väldig bra/högkvalitativ konstutbildning både på en mindre yta och för mindre pengar, men det kräver så klart prioriteringar, sådana som vi helst är utan.

Så om sex år är vi fortsatt en självständig högskola, som driver en utmärkt utbildning och forskning inom den fria konstens fält och har fina lokaler och möjligheter att göra detta. Vi når ut brett i det svenska samhället, vi speglar samhällets demografi båda bland studenter och lärare, man känner oss för konst av hög kvalitet inom våra utbildningar, forskning och samverkan, vi är en del av ett internationellt nätverk för konsten, inbegripna i långsiktiga samarbeten med hållbarhet som en fundamental premiss. Och vi jobbar framför allt med aktuella konstnärliga uttrycksformer som finns och efterfrågas i samtiden – utifrån devisen ’experiment och konstnärligt risktagande’, inom såväl kända som okända konstformer.”

Senast uppdaterad

Kungl. Konsthögskolan söker adjunkt med inriktning mot hybrida metoder inom bildframställan

Joi Wengström, Borrowed lines: translation and transposition of memory, installation, Kungl. Konsthögskolan 2021.
Joi Wengström, Borrowed lines: translation and transposition of memory, installation, Kungl. Konsthögskolan 2021.

Kungl. Konsthögskolan (KKH) har utbildat konstnärer och arkitekter sedan 1735 och har Sveriges största utbildning i fri konst och arkitektur på konstnärlig grund. Kungl. Konsthögskolan bedriver sin utbildning med tongivande svenska och utländska konstnärer, teoretiker och arkitekter som lärare. Många alumni och även nuvarande studenter röner framgångar både nationellt och internationellt.

Kungl. Konsthögskolan erbjuder ett 5-årigt program i fri konst och en 2-årig masterutbildning i fri konst. Högskolan erbjuder även flera vidareutbildningar på avancerad nivå vilka rymmer såväl arkitektur som fri konst och som har ett stort inslag av forskningsmetodik. Inom Kungl. Konsthögskolan bedrivs även konstnärliga forsknings-, utvecklings- och doktorandprojekt.

Högskolan har ca 230 studenter och drygt 70 anställda. Lärosätet är sedan 2021 organiserat i två institutioner som leds av varsin prefekt. Kungl. Konsthögskolan är belägen på Skeppsholmen i centrala Stockholm och ingår i öns kluster av konst- och kulturinstitutioner. Under 2024 och 2025 genomgår Kungl. Konsthögskolans huvudbyggnad en renovering och ombyggnad med syfte att stärka förutsättningarna för verksamheten.

Beskrivning och arbetsuppgifter

Som adjunkt i fri konst med inriktning mot hybrida metoder inom bildframställan såväl digitala som analoga, kommer du att tillhöra institutionen för programutbildning inom fri konstochingå i 2D-området. Din uppgift blir att i undervisningen bredda och exemplifiera nya metoder av hybrid karaktär mot digitala tekniker, foto, print och tryck.

Med utgångspunkt i din egen konstnärliga praktik har du breda, gedigna och aktuella kunskaper om fotografiska tekniker och digital bildframställan samt om deras tillämpning inom samtida konst. Tillsammans med dina kollegor på 2D-området förväntas du ta ansvar för att planera, utveckla och bedriva undervisning i samarbete med de andra. Du kommer att ha ansvar för driften av 2D-områdets verkstad Muralen samt koordinera utställningsprojektet Entré. Det är därför viktigt att du har mycket goda tekniska kunskaper och tidigare erfarenhet av att undervisa studenter i liknande miljö. Tillsammans med kollegorna på 2D-området kommer du att utveckla och skapa innehåll på både grundläggande och avancerad nivå.

En del av undervisningen sker i form av individuell handledning. I tjänsten ingår även att aktivt delta i det högskolegemensamma arbetet på Kungl. Konsthögskolan.

Kvalifikationer

Behörig att anställas som adjunkt på konstnärlig grund är den som har:

  • avlagt examen från konstnärlig högskoleutbildning eller har motsvarande konstnärlig kompetens
  • den som visat konstnärlig och pedagogisk skicklighet

Kungl. Konsthögskolan beaktar särskilt konstnärlig skicklighet inom det särskilda ämnesområdet. Den konstnärliga skickligheten visas genom väldokumenterad självständig konstnärlig verksamhet.

Den pedagogiska skickligheten omfattar:

  • god förmåga att utveckla och genomföra utbildning av hög kvalitet på grund- och avancerad nivå
  • god förmåga att stimulera och utveckla studenters lärande

I begreppet pedagogisk skicklighet innefattas även pedagogiskt engagemang.

Övriga bedömningsgrunder är:

  • erfarenhet från högskolepedagogiskt arbete
  • breda, gedigna och aktuella kunskaper om tekniker med utgångspunkt i ämnesområdet
  • dokumenterat mycket goda praktiska kunskaper inom bildframställan avseende foto och print samt erfarenhet av bildframställan via hybrida metoder
  • goda kunskaper i att underhålla teknisk utrustning
  • administrativ skicklighet samt god planeringsförmåga
  • goda kunskaper i engelska då delar av undervisningen sker på engelska
  • god samarbetsförmåga

Meriterande:

  • aktuell erfarenhet av likande arbetsuppgifter vid konstnärlig högskola
  • aktuell erfarenhet av Kungl. konsthögskolans organisation

Stor vikt kommer att fästas vid personliga egenskaper.

Anställning:

Tidsbegränsad anställning enligt SÄVA under perioden 2023-01-01—2023-06-30. Omfattningen på anställningen är 40 %.

Enligt Kungl. Konsthögskolans arbetstidsavtal består en adjunkts arbetstid av 70 % undervisning, 10 % högskolegemensamt arbete och 20 % utvecklingstid. Arbeten inom utvecklingstiden ska presenteras så att det kommer andra medarbetare och studenter vid Kungl. Konsthögskolan och det omgivande samhället till del.

Kungl. Konsthögskolan vill ta tillvara de kvaliteter som en jämn könsfördelning samt etnisk och kulturell mångfald tillför verksamheten och vi välkomnar sökanden som bidrar till detta.

Ytterligare upplysningar lämnas av prefekt Agneta Linton, 076-697 71 18. Information om allmänna anställningsvillkor lämnas av HR-generalist Maria Sallander Hellman, 072-144 85 39. Fackliga företrädare är Carl Johan Erikson (SACO) och Göran Svenborn (ST/OFR) som nås på telefonnummer 08-614 40 00 (vxl).

Bifogad dokumentation:

Sökande ska bifoga följande till ansökan endast i digital form:

  • introducerande följebrev som specificerar den sökandes särskilda kunskaper och teknisk kompetens inom ämnesområdet (max 1 A4, 12 pt)
  • styrkt meritförteckning där omfattningen av konstnärlig skicklighet och pedagogisk verksamhet framgår
  • övriga handlingar som den sökande önskar åberopa

Ansökan skickas in digitalt till HR-generalist Maria Sallander Hellman, maria.sallander.hellman@khh.se.

Välkommen med din ansökan senast 2022-12-08 märkt med: Adjunkt i fri konst med inriktning mot hybrida metoder inom bildframställan, dnr 2.4.1/2022:465.

Senast uppdaterad

Ossian Söderqvist

Varmt välkomna till Ossian Söderqvists examensutställning på Galleri Mejan, Kungl. Konsthögskolans studentgalleri.

Öppettider:
Mån–fre 12.00–18.00
Lör–sön 12.00–17.00

Utställning 25/11 – 4/12. Vernissage fredag 25 november 17.00–21.00.

Ossian Söderqvist
CESUR 

Ett spår genomlöper materialet. Jag ser spåret mellan min handlings närvaro och materialets frånvaro, något delat från något annat. Varje form är bunden till ett material, det materiella villkoret i formen är bundet till en separation. När materialet klyvs lämnas en grov textur på ytan. Jag för min hand längs med ytan för att känna i vilken riktning och rytm verktyget har passerat. Ett flertal spår på ytan försöker passa i varandra när ytorna vänder sig mot varandra. Strukturen bär försöket till en överensstämmelse mellan det material som tas bort och det material som lämnas kvar. Det talar om att när en likvärdig överensstämmelse är gjord, när tomrummet och materialet är lika, kan ytorna mötas och en ny del skapas. Att inte dela så att separationen går helt igenom, utan att i stället låta delningen lämna ett tomt spår i materialet, synliggör måttet hos det som delar. En rytm uppstår när en till synes likadan gest får inverka på materialet så många gånger materialet räcker till. Gesten är bunden till situationen där verktygets villkor uppvisas i varje upprepad rörelse. Materialet till skillnad från gesten är bundet till sin ändlighet, där gestens inverkan först upphör när materialets mått är nått och kan enbart fortsätta efter ett avbrott som leder den till nästa början.   

Senast uppdaterad

Nytt samarbete ska lyfta grafiken

Sara Arrhenius Foto: Patrick Miller. Nina Beckmann Foto: Ylva Sundgren
Sara Arrhenius Foto: Patrick Miller. Nina Beckmann Foto: Ylva Sundgren

En bred och fördjupad utbildning inom grafik och en möjlighet till gemensam satsning på tvärvetenskaplig forskning. Kungl. Konsthögskolan och Grafikens Hus inleder ett nytt samarbete för att tillsammans utveckla grafiken som konstart. Därtill förvärvar Grafikens Hus grafisk utrustning från Kungl. Konsthögskolan.

Kungl. Konsthögskolan har sedan den brand som 2016 förstörde högskolans grafikverkstäder sökt olika lösningar för att kunna fortsätta erbjuda studenterna en kvalificerad utbildning inom grafikområdet.

Sara Arrhenius, rektor vid Kungl. Konsthögskolan, är glad över att en överenskommelse om framtida samarbete med Grafikens Hus nu har slutits.

– Samarbetet med Grafikens Hus innebär att vi kommer kunna erbjuda våra lärare, studenter och forskare fantastiska möjligheter att arbeta med ett brett utbud av grafiska tekniker. Grafikens Hus kommer i samband med detta förvärva delar av vår grafiska utrustning. Jag gläder mig åt att den därmed får ett fortsatt liv och hamnar i ett högt kvalificerat sammanhang. Tillsammans kommer vi att utveckla utbildning och forskning i grafik i Sverige. Förhoppningen är att stärka sambanden mellan olika verkstäder, ämnen och tekniker inom utbildning såväl som forskning.

Delar av Kungl. Konsthögskolans grafikutrusning har de senaste sex åren magasinerats i ett lager strax utanför Stockholm. Grafikens Hus – som i huvudsak bedriver musei- och utställningsverksamhet, produktion av grafik samt utbildning – förvärvar delar av den magasinerade grafikutrustningen till sitt nya museum i Södertälje. Förvärvet avser bland annat djuptryckspressar, screentryckbord, boktryckspress, stenlitopress, valsar och akvatintskåp.

Nina Beckmann, chef på Grafikens Hus, ser fram emot ett samarbete som etablerar en unik plats för konstnärliga processer, forskning och kunskapsutbyte.

– Det känns roligt att kunna ge grafiken en riktig nystart. Med två bränder bakom oss, en på Grafikens Hus och en på Kungl. Konsthögskolan, och sedan flera års arbete för att realisera det här nya samarbetet gläds vi åt att delar av Kungl. Konsthögskolans gamla grafikverkstad får ett nytt hem hos Grafikens Hus i Södertälje, där vi planerar att öppna ett nytt museum i slutet av 2024. Det är en milstolpe för Grafikens Hus i vårt arbete mot en nyöppning.

– I Grafikens Hus nya grafikverkstad, runt alla fantastiska tryckpressar, kommer vi samla studenter, lokala konstnärer likväl som konstnärer från olika delar i världen och inte minst barn och unga boende i Södertälje. Kungl. Konsthögskolans studenter har i och med satsningen en möjlighet att delta i kurser, workshops och andra utbildningsmoment kopplade till Grafikens Hus konstprogram. Det finns stor potential att skapa konst som synliggör en bredd av perspektiv och som undersöker vad grafik kan vara.

Parallellt satsar Kungl. Konsthögskolan på att ge studenterna möjlighet att arbeta med grafik på Skeppsholmen. En ny grafikverkstad kommer att byggas i samband med en kommande renovering, där tillgången till utrustning och tekniker utökas. För studenterna innebär samarbetet med Grafikens Hus möjlighet till fördjupad utbildning med kurser i tekniker som inte ryms i högskolans egna lokaler, samt möjligheter att möta och skapa nätverk utanför högskolan. 

Jenny Olsson, adjunkt i fri konst och grafik vid Kungl. Konsthögskolan samt styrelseledamot hos Grafikens Hus, hoppas att samarbetet resulterar i många nya möten och synergieffekter.

–  Vår grafikutrustning på Kungl. Konsthögskolan har väntat länge på att få komma till användning. Genom att delar av den hamnar hos Grafikens Hus, den konstinstitution som särskilt hävdar grafikens relevans i samtiden, skapas förutsättningar för ett spännande utbyte mellan Grafikens Hus verksamhet och Kungl. Konsthögskolans utbildning och forskning inom grafik. Det sker parallellt med att en mindre grafikverkstad byggs upp på Skeppsholmen. Den kommer att ligga vägg i vägg med våra verkstäder för måleri, måleriets material och murala tekniker och ge goda förutsättningar för att utveckla den delen av högskolans utbildning och forskning. 

Bakgrund

Grafikens Hus är ett konstmuseum och en grafikverkstad grundad 1996 i Mariefred. Den 16 mars 2014 förstörde en tragisk brand allt i museets lokaler. I dag finns verksamheten i Södertälje. Sedan starten har de producerat flera stora utställningar och andra konstevenemang. Nyöppningen av ett nytt konstmuseum med fullt utrustade grafikverkstäder i den gamla industribyggnaden Gjuteriet är planerad till slutet av 2024. Byggnaden är belägen intill Tom Tits Experimentverkstad, KTH Södertälje och Södertälje Science Park.

2016 totalförstördes Kungl. Konsthögskolans grafikverkstäder i en stor brand. Den mesta av utrustningen kunde dock räddas, renoveras och lagas och en mindre verkstad etablerades på högskolan. Övrig utrustning lagrades i väntan på att kunna komma till användning. I samband med ombyggnation och renovering av Kungl. Konsthögskolan, som startar 2024, kommer en ny grafikverkstad inrättas på konsthögskolan.

Senast uppdaterad

Hösten på Galleri Mejan

Adèle Essle Zeiss, MA 2017–18. Foto: Jean-Baptiste Béranger.

Galleri Mejan är Kungl. Konsthögskolans studentgalleri.

Under större delen av året visar våra avgångsstudenter i fri konst sina separatutställningar här. Du hittar galleriet på Exercisplan 3, Skeppsholmen.

Under hösten 2022 ställer följande studenter ut:

Aron Agélii
Ebba Svensson
14/10-23/10

Vernissage: 14 oktober 2022

Django Giambanco
Philip Dufva
28/10-06/11

Vernissage: 28 oktober 2022

Erik Thörnqvist
Carl Hugosson
11/11-20/11

Vernissage: 11 november 2022

Ester Eriksson
Ossian Söderqvist
25/11-04/12

Vernissage: 25 november 2022

Johannes Zacharias
9/12-18/12

Vernissage: 9 december 2022

Senast uppdaterad

The Tidal Zone – an intertidal imaginary and the possibilities for feral filmmaking

The Royal Institute of Art kindly invites the public to Kajsa Dahlberg’s 80% PhD progression seminar The Tidal Zone – An intertidal imaginary and the possibilities for feral filmmaking.

Through her research, Kajsa Dahlberg is investigating how film – as a human-generated apparatus – is always also, in part, the product of the activity of agents other than ourselves –and specifically looking at the relationships between seaweed and the history of photography. Could acknowledging these connections hold the potential for drawing together, rather than divide, human and non-human realms? Evoking the works of Jean Epstein and Ulla Ryum, Kajsa Dahlberg hopes to engage in a discussion on the materiality of film and its capacities to hold a reciprocal relationship with the world. In her work, this includes an investigation into the ways in which bodies become registers of the environment. At what instances do our bodily intensities and sensitivities become strengths that help us to see the world as habitable and animate?

The seminar is a part of Kajsa Dahlberg’s ongoing research project that she conducts as a doctoral candidate at the Royal Institute of Art in Stockholm. Included in the project are the works The Etna Epigraph (2022), The Spiral Dramaturgy (2019), It Is Not Even True That There Is Air Between Us (2022) and The Tidal Zone (2022) – all included in the exhibition at Index.

Respondents at the seminar are Katja Aglert, Artist and Professor, and Nina Lykke, Professor Emerita.

Language: English.

The seminar takes place in the context of Kajsa Dahlberg’s exhibition:
THE TIDAL ZONE, at Index, 25 November 2022-23 January 2023.

Biographies

Katja Aglert

Artist based in Stockholm with a transdisciplinary, often collaborative, artistic practice situated in feminist and more-than-human imaginaries. She has exhibited in venues such as Foundation Fiminco, Romanville, France (2021); Växjö konsthall (2019); Fotografiskt Center, Copenhagen, Denmark (2018); Biologiska museet, Stockholm (2016); Museum and Contemporary Art, Santiago, Chile (2015); Marabouparken (2014). Her work has been featured in journals and publications such as OEI Geografier #94/95 (2022); Karib: Nordic Journal for Caribbean Studies, Special Collection: Poetics of Space – Archipelagos and Wanderings (2021); Animal Places: Lively Cartographies of Human-Animal Relations (Routledge, 2019); and the monograph Winter Event–antifreeze (Art and Theory publishing, 2014). Katja Aglert is a Professor of Art at Tema Genus/Gender Studies at Linköping University, Sweden, and the artistic leader and co-director of The Seed Box – An Environmental Humanities Collaboratory.

Nina Lykke

Professor Emerita of Gender Studies at Linköping University, Sweden, and Adjunct Professor at Aarhus University, Denmark. She is also a poet and writer. For many years, she took part in the building up of Feminist Studies in Europe. She is Co-founder of the International Network for Queer Death Studies, and the International Network for ECOcritical and DECOlonial Research. Her current research focuses on queer death studies; material spirituality; death, dying and mourning in queerfeminist, posthuman and decolonial perspectives; intersectionality; and autophenomenographic and poetic writing. She has published extensively on these topics; her most recent book is Vibrant Death. A Posthuman Phenomenology of Mourning. London: Bloomsbury 2022.

Kajsa Dahlberg

Visual artist living in Oslo. She received her MFA at the Malmö Art Academy, Lund University, 1998-2003 and was a studio fellow at the Whitney Independent Study Program in New York, 2007-08. Kajsa Dahlberg’s work has been shown in solo exhibitions at the Neuer Berliner Kunstverein, the Museum of Contemporary Art in Roskilde, Parra & Romero in Madrid, and Lunds Konsthall. Her contributions to museums and biennials include works for Moderna Museet, Stockholm; Malmö Art Museum; 8 Bienal do Mercosul; Manifesta 8; and GIBCA 2019. Kajsa Dahlberg is a PhD candidate at the Royal Institute of Art in collaboration with Lund University.

Main supervisor and moderator:
Mara Lee Gerdén, writer and translator.
Second supervisor: Elke Marhöfer, artist and filmmaker.

Senast uppdaterad

Karl Tiréns jojkinspelningar – ett utforskande samtal om ljudarkiv

Foto: Eric Hammarström

Sameforskaren och mångsysslaren Karl Tirén (1869–1955) ägnade hela sitt liv åt det samiska. Hans främsta insats blev dokumentation av jojken, inte minst i form av de inspelningar på fonografrullar han gjorde under sina forskningsresor åren 1913–1915. Idag finns drygt trehundra jojkinspelningar bevarade. Det är en dokumentation som saknar motstycke och som haft en viktig roll i att föra jojktraditionen vidare. Idag fortsätter samlingen att vara betydelsefull både som kulturarv och inspirationskälla till samtida tolkningar. I början av 2023 kommer delar av Tirénsamlingen att ställas ut på konstmuseet Bozar i Bryssel. Projektet heter “Swedish Ecstasy” och tar ett brett grepp kring olika andliga idétraditioner och deras påverkan på konstens och kulturens utveckling. Inför detta uppstår många fungeringar om hur man hanterar ett så komplext kulturarv som Tirénsamlingen. Vilka frågor behöver vi ställa oss själva och publiken för att öppna upp historien om jojken, Sapmi och knyta ihop dåtid och samtid? Vilka problem och möjligheter finns i berättelserna om Karl Tirén och hur hanterar vi dem idag? 

I den här workshopen lyssnar deltagarna på ett urval av inspelningarna och tar del av både den samiska erfarenheten av dokumentationens betydelse och perspektiv från samtidskonst med ljud och arkiv som arbetsmetod. Samtalet avslutas med fika och gemensam diskussion.

Senast uppdaterad

Sanne Kofod Olsen föreslås bli ny rektor vid Kungl. Konsthögskolan

Sanne Kofod Olsen. Foto: Johan Wingborg
Sanne Kofod Olsen. Foto: Johan Wingborg

Kungl. Konsthögskolans styrelse föreslår att regeringen utser Sanne Kofod Olsen, för närvarande dekan vid konstnärliga fakulteten vid Göteborgs Universitet, till högskolans rektor med tillträde våren 2023.

Ewa Kumlin, styrelseordförande vid Kungl. Konsthögskolan, är mycket glad över att en enig styrelse – bestående av externa ledamöter utsedda av regeringen, samt interna ledamöter som utgörs av studenter och lärare – kan föra fram Sanne Kofod Olsen som kandidat.
– Sanne Kofod Olsen har en gedigen bakgrund inom både konst och högskola och en omvittnat god ledarskapsförmåga. Dessa egenskaper, parat med hennes pedagogiska engagemang och djupa förståelse för samtidskonstens förutsättningar, är alla erfarenheter som kommer att bidra till att ta Kungl. Konsthögskolan vidare till nästa nivå. En solid bas har byggts under de senaste åren. Framför oss väntar satsningar på en ombyggnation av högskolans lokaler, implementering av en ny organisation, men även en ny ekonomisk verklighet – utmaningar som vi ska ta oss an utan att göra avkall på Kungl. Konsthögskolans unika roll och plats för fri konst och konstnärlig forskning och arkitektur.

Sanne Kofod Olsen ser fram emot att med utgångspunkt i Kungl. Konsthögskolans vision och strategi skapa förutsättningar för den fria konstutbildningen, samt att utveckla verksamheten mot en hållbar framtid.
– Kungl. Konsthögskolan är en helt unik institution som värnar den fria konsten och arkitekturen och den fria konstutbildningen. Högskolan har dessutom en storlek som gynnar närhet och meningsfullt samarbete, både internt och externt. Kungl. Konsthögskolan har som en av de äldsta konstutbildningar i Europa en lång historia, samtidigt har institutionen lyckats förnya sig. I dag har högskolan en stärkt profil inom den fria konsten och arkitekturen, i ett såväl svenskt som internationellt perspektiv. Den fria konsten och konstutbildningen är i konstant förändring och rör sig i ett spänningsfält där konstnärliga hantverk och mer abstrakta teorier samexisterar.

Sanne Kofod Olsen är Fil kand., MA i konsthistoria från Köpenhamns Universitet och har en masterexamen i ledarutveckling från Copenhagen Business School (CBS). Kofod Olsen har tidigare varit rektor vid Det Kongelige Danske Kunstakademi, Billedkunstskolerne och Kunsthal Charlottenborg i Köpenhamn, direktör vid Museet for Samtidskunst i Roskilde och rektor vid Det Fynske Kunstakademi. Tidigare var Kofod Olsen anställd vid Statens Kunstfond/Kunststyrelsen i Danmark samt verksam som kurator och författare. Som konsthistoriker, författare och kurator har Sanne Kofod Olsen intresserat sig för och engagerat sig i samtida konst och feministisk konst, särskilt inom performanceområdet.

Sanne Kofod Olsen har tidigare varit medlem i Statens Kunstråd, nu Statens Kunstfond, och Novo Nordisk Fondens kommittee for kunsthistorisk og kunstnerisk forskning. Hon är för närvarande ordförande i Konstex, vars syfte är att tillvarata gemensamma intressen för högre konstnärlig utbildning, samt medlem av Bikuben Fondens kommittee for Academic Guest House i New York.

Sanne Kofod Olsen efterträder Sara Arrhenius som efter att ha lett Kungl. Konsthögskolan sedan 2017 tillträder som direktör vid Svenska institutet i Paris.