För att se denna webbplats vänligen uppgradera eller använd en annan webbläsare. Prova antingen Chrome, Safari, Firefox, Opera eller Microsoft Edge.

Kungl. Konsthögskolan söker två amanuenser

Gipserna till bronsavgjutningarna av lejonet och vildsvinet i de nya lokalerna på Skeppsholmen, 1995.

Kungl. Konsthögskolan (KKH) har utbildat konstnärer och arkitekter sedan 1735 och är Sveriges största utbildning i fri konst och arkitektur på konstnärlig grund. Kungl. Konsthögskolan bedriver sin utbildning med tongivande svenska och utländska konstnärer, teoretiker och arkitekter som lärare och många alumni och nuvarande studenter röner stora framgångar både nationellt och internationellt. 

Kungl. Konsthögskolan erbjuder ett 5-årigt program i fri konst och en 2-årig masterutbildning i fri konst. Högskolan erbjuder även flera vidareutbildningar på avancerad nivå i arkitektur och fri konst med ett stort inslag av forskningsmetodik. Inom Kungl. Konsthögskolan bedrivs även konstnärliga forsknings-, utvecklings- och doktorandprojekt. 

Högskolan har ca 230 studenter och drygt 70 anställda. Lärosätet är sedan 2021 organiserat i två institutioner som leds av varsin prefekt. Kungl. Konsthögskolan är belägen på Skeppsholmen i centrala Stockholm och ingår i öns kluster av konst- och kulturinstitutioner. Under 2024 och 2025 genomgår KKH:s huvudbyggnad en renovering och ombyggnad, vilket kommer att stärka förutsättningarna för verksamheten ytterligare.  

Vi söker nu två amanuenser som ska stötta det dagliga arbetet med vidareutbildningarna vid institutionen för forskning och vidareutbildning inom arkitektur och fri konst.

Arbetsuppgifter

Som amanuens har du kontakt med såväl blivande som antagna studenter till våra vidareutbildningar. Du bistår kursansvariga och lärare i det administrativa arbetet. Du kommer att ha kontakt med verksamma lärare och konstnärer både inom och utom högskolan. Huvudsakliga arbetsuppgifter är distribution av kursmaterial, koordinera scheman, kontakter med studenter, kontakt med gästlärare och viss ekonomisk administration.  

Kvalifikationskrav

Bara den som är antagen till utbildning på grundnivå eller avancerad nivå får anställas som amanuens. Du bör ha god kännedom om utbildningarnas upplägg och pedagogiska idé. God datorvana samt goda kunskaper i engelska krävs. Då arbetet innebär dagliga kontakter både med studenter och med anställd personal är det viktigt att du har hög service- och ansvarskänsla samt ett gott ordningssinne. Du bör ha god initiativförmåga samt en vilja och förmåga att samarbeta med flera olika personalgrupper. Stor vikt kommer att fästas vid personliga egenskaper.

Villkor

Anställningen är tidsbegränsad enligt HF 5 kap § 12. Omfattningen är 25 % och varaktigheten 10 månader. Tillträde i augusti 2022 eller enligt överenskommelse. Placeringsort: Stockholm.

Upplysningar om anställningen lämnas av: 

Ansvarig chef är prefekt Petra Bauer. För frågor om tjänsten under sommaren, kontakta chefen för utbildnings- och forskningsenheten Anneli Hovberger, anneli.hovberger@kkh.se.

Information om allmänna anställningsvillkor lämnas av vikarierande HR-chef Karin Borner, 073-581 49 77. Fackliga företrädare är Carl Johan Erikson (SACO) och Göran Svenborn (ST/OFR) som nås på telefonnummer 08-614 40 00 (vxl).

Välkommen med din ansökan senast den 10 augusti 2022, diarienummer 2.4.1/2022:297.

Kungl. Konsthögskolan vill ta tillvara de kvaliteter som en jämn könsfördelning samt etnisk och kulturell mångfald tillför verksamheten och vi välkomnar sökanden som bidrar till detta.

Senast uppdaterad

MFA 2022 | BFA 2022

Grafisk form: Fält (Jesper Canell, Daniel Flodin)

Utställningskatalogen för årets avgångsutställningar finns nu tillgänglig att ladda ner. Den innehåller verk av Kungl. Konsthögskolans BFA- och MFA-studenter som under våren 2022 ställde ut vid Konstakademien och Marabouparken. Dessutom innehåller katalogen texter av utställningsgruppen och skolans kollegium.

Utställningskatalog MFA 2022 Kungl. Konsthögskolan (PDF, 11,6 MB)
Utställningskatalog BFA 2022 Kungl. Konsthögskolan (PDF, 4,6 MB)

MFA 2022: Vargtimmen

Konstakademien 20 maj–11 juni 2022

Utställande studenter: Sanna Albenius, Astrid Braide Eriksson, Christine Dahl Helweg-Larsen, Sara Ekholm Eriksson, Elina Eriksson, Ellen Eurenius Hallgren, Mathias Höglund, Evelina Jonsson, Gurli Kruber, Emil Matsson, Mehregan Meysami, Karon Nilzén, Malin Norberg, Afrang Nordlöf Malekian, Hannah Nyberg, Sixten Sandra Österberg, Robin Rydenhov, Levi Sebton, Edit Sihlberg, Elinor Silow, John Bullfrost, tm, Erik Uddén, Simon Wadsted, Klara Zetterholm

BFA 2022

Marabouparken konsthall 20 maj–12 juni 2022

Utställande studenter: Viktor Berglind Ekman, Marcus Bergman, Sophie Brodsky, Moa Cedercrona, Leila El Harfaoui, Lisa Horn, Saleen Ife Gomani, Oscar Kaleva Karlsson, Nicole Khadivi, Johanna Kindahl, Elsa Leo, Fouad Mahammadie, Selma Morshedi, Dalia Omer Tapper, Alberte Skronski, Cilia Wagén, Isobel Whalley Payne, Elin Woksepp Åleheim

Senast uppdaterad

Hållbarhet, inkludering och omsorg 

Kungl. Konsthögskolan MFA avgångsutställning 2022. Foto: Jean-Baptiste Béranger
Kungl. Konsthögskolan MFA avgångsutställning 2022. Foto: Jean-Baptiste Béranger

Vad är en konstskola? Svaret du får beror på vem du frågar och varifrån du betraktar skolan. För våra studenter är det en början, en plats för lärande, en möjlighet att utveckla sitt skapande genom handledning och genom arbete i ateljéer och verkstäder. För våra lärare är det en arbetsplats där man under några år utvecklar sin pedagogik och sitt eget skapande utifrån sin konstnärliga inriktning, i mötet med studenter och kollegor. En annan utkikspunkt är längs skolans tidsaxel som visar en tradition som bär en tung last av konstnärliga praktiker som formulerats och omformulerats genom århundraden. En annan konstskola visar sig om man lägger ett snitt ner i nuet och ser till vad som görs här i dag. I det horisontella perspektivet är samspelet med andra aktörer och kunskapsområden tyngdpunkten, snarare än skolans egen historia. Som rektor känner man ofta att en konstskola kränger och vrider sig vilt för att undkomma ensidiga bestämningar. Just denna ovilja att låta sig beskrivas ensidigt är också en konstskolas främsta styrka. Den blir till i en förhandling mellan olika konstnärliga perspektiv och förhållningssätt. En förhandling som aldrig är – och inte heller ska vara – utan friktion.

Går det att ta ett steg bakåt, utanför den här förhandlingen och konstnärliga heterogeniteten och få en sammanhållen bild vad Kungl. Konsthögskolan är och gör just nu? I skolans vision, ett kammarspel som skrevs 2018, finns några riktmärken. Där skriver vi om nödvändigheten av experiment och nyskapande, om konstens frihet och möjligheten för varje student att själv forma sin egen konstnärliga väg. Men där understryks också glädjen i ett gemensamt kunskapssökande som formar rum för möten och genererar ett energifält som möjliggör att helheten blir större än delarna. I den miljön, som vi alla på skolan lever i, återkommer vissa ord med stor envishet i våra samtal – hållbarhet, inkludering och omsorg. Det finns en stark vilja att skolan ska bli en plats som kan härbärgera det konstnärliga skapandets ömtålighet och hitta vägar att verka konstnärligt bortom planetär förstörelse och exploatering av det levande.

Ett förhållningsätt som de senaste två åren varit närvarande i skolans övergripande arbete som institution, men också i våra utbildningar och kurser, är att hitta former för gemensamt arbete och skapande. Hur kan vi hitta vägar så att alla på skolan kan ha inflytande på vår framtida inriktning, hur kan vi artikulera oss tillsammans, hur arbetar man gemensamt som konstnär? Det här är ett arbete som inte nödvändigtvis kommer till uttryck i verken på avgångsutställningen. Snarare skapar det en plats som stöttar och möjliggör konstnärligt arbete och stärker skolan som ett meningsfullt sammanhang för fler. Nu när vi i detta ögonblick står inför det förödande kriget i Ukraina har styrkan i det gemensamma arbetet blivit väldigt påtaglig. Snabbt mobiliserade sig skolan till handling och ledning; kollegium, förvaltning, forskare och studenter ställde upp för att hjälpa utsatta medstudenter och kollegor, och öppnade skolans dörrar för ukrainska studenter, lärare och forskare. Samtidigt, i kontrast till viljan att hitta det gemensamma och möjligheten att tillsammans dela kunskap, finns fortfarande erfarenheten av pandemins isolering kvar som en skugga. En svår erfarenhet som också, paradoxalt nog, gav våra studenter en ovanlig möjlighet till att arbeta koncentrerat, i enskildhet. Något som jag tror man ser speglas i verken i årets avgångsutställningar genom starka, ambitiösa och omfattande enskilda presentationer.

På Kungl. Konsthögskolan är avgångsutställningen en integrerad del av vårt lärande. Genom utbildningen återkommer också utställningen, i olika former, som en bärande del i vår pedagogik. Därför har vi valt ett format för vår avgångsutställning där vi inte bjuder in en extern curator att välja verk och gestalta utställningen. I stället formar studenter, lärare och skolans producent tillsammans utställningen, utan föregivna teman. Något som också understryks i våra BA-studenters utställning, som inte har någon övergripande titel. På det sättet är våra avgångsutställningar i mycket en handfast övning i att göra en utställning, en möjlighet att testa relationen till medutställande konstnärer, institution, rum och publik. Möjligheten till att pröva konstnärligt uttryck, metod eller teknik är en avgörande aspekt av konstutbildning.

Att vi valt det formatet för våra avgångsutställningar gör att inga aspekter av studenternas arbeten understryks eller prioriteras till förmån för andra. Utställningen blir en öppen mönstring, en möjlighet att se den konstnärliga heterogenitet som är en stark drivkraft i skolans pedagogik. I år ser man hur måleriet har en stark och självklar plats. Men det finns även ett påtagligt engagemang i det fysiskt påtagliga och i det materiella i skulpturala arbeten. Vid sidan av de etablerade uttrycksformerna, som till exempel måleri, skulptur, rörlig bild, har skolan de senaste åren utvidgat sin undervisning mot performance och ljud, för att svara mot en utveckling i konsten. Det är också tydligt i de verk som visas på våra avgångsutställningar att det finns ett intresse att pröva dessa uttrycksformer, framför allt i hybrida gestaltningar där olika material, tekniker och konstnärliga uttrycksformer möter varandra.

Vargtimmen är titeln på MA utställningen på Konstakademin. Ordet för inte bara tankarna till gryningstimmens demoner, utan också till olika tillstånd av förändring och transformation. Ögonblicket mellan sömn och vakenhet, ljus och mörker, liv och död. Skiften som också skärper sinnena och gör oss uppmärksamma på erfarenheter som inte är tillgängliga för oss i vardagen. I flera verk artikuleras också en stark medvetenhet om att vi står i en brytningstid där det mesta står på spel och vi måste på avgörande sätt förändra vårt sätt att leva och vårt sätt att förhålla oss till allt levande. I det ögonblicket så blir, för mig och hoppas jag för utställningarnas besökare, våra studenters tro på konsten och engagemang för att uttrycka och gestalta världen genom konst, en stark källa till hopp och kraft.

Sara Arrhenius

Kungl. Konsthögskolan visade 2022 två avgångsutställningar. MFA-studenterna ställde ut på Konstakademien till och med den 11 juni och BFA-studenterna på Marabouparken till och med den 12 juni.

Senast uppdaterad

Citations

In the last five years, the politics of citation, rooted in critical race thought, has generated cross-disciplinary scholarly debate. Notably, it has found itself mobilised more recently in relation to global calls for the decolonisation of the curriculum. While institutions and individuals have at times promoted tokestic empty gestures, numerous scholars and visual practitioners have been engaging with this field of knowledge in care-driven, innovative and resistant ways.

We construct citational practices as transdisciplinary, expansive, emancipatory, subversive, generative, emotional, political, spatial, sensory, performative, utopic, conflictual, dialogic, ecological, technological (to name some!). We wish to centre visual practices (in the expanded sense of the term) which dynamically challenge institutional and historical logics of what citation can and perhaps should be.

Further, we wish to interrogate and nuance the right vs. wrong ethic which governs the binary of citing vs. plagiarizing, and unpack the motivations, intentions and implications which dictate who we cite, how we cite, why we cite them as well as those who are consistently left out of dominant disciplinary processual frameworks. How do artistic, curatorial, architectural, spatial, cinematic, sonic, techno, gastro (and more!) practices help shape new directions for our conversations on citation?

– Cathryn Klasto and Marie-Louise Richards

During the autumn 2022, Kungl. Konsthögskolan / Royal Institute of Art’s co-organises Citations, a series of public research events. The three events take place in Stockholm, Gothenburg and online, and is part of the upcoming issue (2023) on Citations in Parse Journal initiated by guest editors Cathryn Klasto (HDK-VALAND), and Marie-Louise Richards (KKH).

Citations aim to offer exploratory positions and pathways to discuss the politics of citations and articulate citational practice, giving space and time to gather thoughts and ideas in dialogue with the practices in the expanded field of architecture and the visual arts.

Read more and follow updates about the upcoming issue and events here.

Events

Setting the table: Sensing Citation
28.08.22
11.00–17.00
Konsthall C
Cigarrvägen 14, T-Underground stop: Hökarängen (map)

Conversation and workshop with Denise Ferreira da Silva and Valentina Desideri. In collaboration with Konsthall C.

The first event connected to the Citations issue begins with a setting of the table, a moment of unpacking the desires and aims of the issue, as well as thinking critically together about what citation means and its importance within artistic research. This open dialogue, which embraces informality as a way of communicating. It also functions as a setting up for the next part of the event, a workshop ran by our invited contributors, Valentina Desideri and Denise Ferreira da Silva.

Sensing Salon workshop

The workshop session reflects on the role of citation within the sensory practice making of the Sensing Salon. The Sensing Salon is an ongoing research and studio practice by Valentina Desideri and Denise Ferreira da Silva. Their collaborative practice explores healing as an art form. It expands existing ideas of art by recalling the healing arts, as a studio for the practice of healing arts. ”Healing, as much as art, is a praxis. It is something to do and it does something — it restores.” The practice is informed by research across philosophy, political theory and body-based knowledge through praxis of sensing, and making sense that includes studying, thinking, and restoring experiments that reach for the deepest level of our entangled existence. The Sensing Salon performs Poethical Readings of individuals or groups to articulate possibilities for intellectual and political agency. Asking political questions through experimenting with alternative, pre-modern and non-scientific knowledge systems such as tarot, astrology, reiki etc. reading the question(s) through different layers offered by each technique.

After the workshop, there will be a moment to reflect together on the reading through the lens of citational practice that was formulated during the open discussion.

Registration for the event will open here on August 15th. Places for the event are limited as an atmosphere of intimacy is necessary for the workshop. We therefore ask that everyone who signs up be willing to actively engage in the discussion and workshop.

Narrativising Citation

06.10.22–07.10.22
Workshop-series with invited contributor Léuli Eshrāghi
Location: TBA, Gothenburg
More information is coming soon.

Spatialising Citation

01.12.22
Conversation with contributors led by co-editors Marie-Louise Richards and Cathryn Klasto
Location: Online
More information is coming soon.

Contributors

Valentina Desideri

Valentina Desideri explores study as a form of making art and making art as a form of study. She trained in contemporary dance at the Laban Centre in London (2003–2006), later did her MA in Fine Arts at the Sandberg Institute in Amsterdam (2011–13) and is currently a PhD candidate at the Social Justice Institute at the University of British Columbia, Vancouver. She does Fake Therapy and Political Therapy, she speculates in writing with Stefano Harney, she engages in Poethical Readings and gathers Sensing Salons with Denise Ferreira da Silva, and collaborates with many. She is one of the co-organizers of Performing Arts Forum in France and the online platform www.ehcho.org, she is a reader and a writer.

Denise Ferreira da Silva

Denise Ferreira da Silva is an artist and theorist. She is Professor and Director of the Institute for Gender, Race, Sexuality, and Social Justice at the University of British Columbia, Vancouver. Her publications include the monograph Toward a Global Idea of Race (2007), the edited volume Race, Empire, and the Crisis of the Subprime (2013), and A Divida Impagavel (2019). Her artistic work includes collaborations such as the films Serpent Rain (with Arjuna Neuman, 2016) and From Left to Night (with Wendelien van Oldenborgh, 2014), as well as events and texts which are part of her Poethical Readings practice (with Valentina Desideri). Ferreira da Silva lives and works in Vancouver.

Léuli Eshrāgh

Léuli Eshrāghi is a Sāmoan/Persian/Cantonese artist, writer, curator and researcher working between Australia and Canada. They intervene in display territories to center global Indigenous and Asian diasporic visuality, sensual and spoken languages, and ceremonial-political practices. They engage with Indigenous futurities as haunted by ongoing militourist and missionary violences that once erased faʻafafine-faʻatane people from kinship and knowledge structures. Eshrāghi is Curator of the 9th TarraWarra Biennial in 2023, Curatorial Researcher in Residence at the University of Queensland Art Museum, and Scientific Advisor (Reclaim the Earth) at the Palais de Tokyo. In 2022, Eshrāghi led the first global Indigenous art criticism edition of the Momus Emerging Critics Residency, titled Writing Relations, Making Futurities.

Cathryn Klasto

Cathryn Klasto is a transdisciplinary theorice, educator, and researcher. They make theory as critical practice via occupying the intersection of visual art, spatial practice, urban design and architecture. Currently a lecturer in Fine Art at HDK-Valand, University of Gothenburg, they have a range of enquiry subjects including: radical future pedagogy – citational practices – climate narratives – public publishing – atmosphere building – ethics (with a focus on feminist meta-ethics) – xenofeminist spatialities – future-orientated methodologies – network theory – spatial modes of writing – micro urban ecologies – speculative urbanism.

Marie-Louise Richards

Marie-Louise Richards is an architect, lecturer, and researcher at the Royal Institute of Art in Stockholm. Her work explores invisibility as embodiment, a critical strategy, and a spatial category through methods of architectural and artistic practice, curatorial practice, and writing. Current work seeks to interrogate the Swedish Welfare State, colonial narratives, and the relationships of race and space. Reimagining the discipline, practice and history of architecture, through citational practices, queer, black feminist and decolonial methodologies, theories and approaches. She is part of the research platform Spaces of Care, Disobedience and Desire, and the research collaborative The Domestic Worldmaking of the Enslaved.

Senast uppdaterad

Stor donation för främjandet av konstnärlig utbildning

Entreprenören Sverker Lerheden har beslutat att donera 100 miljoner kronor för att främja konstnärlig utbildning och utveckling inom konst och musik. Mottagare av donationen är Kungl. Konsthögskolan samt Kungl. Musikhögskolan i Stockholm. Pengarna delas ut i form av årliga stipendier till högskolornas studenter.

Sverker och Birgittas stipendiefond, initierad av Sverker Lerheden för att hedra sin hustru Birgitta Sintring, ska verka för sitt ändamål genom att ”utge årliga stipendier till talangfulla elever/studenter som på ettdera sätt är knutna till Kungliga Musikhögskolan i Stockholm och Kungliga Konsthögskolan”. 

KKH och KMH får 100 miljoner kronor som ska förvaltas i den nystartade stiftelsen. Genom fonden ska årliga stipendier på minst två miljoner kronor delas ut till talangfulla studenter på de två konstnärliga högskolorna.

– Vi är otroligt glada över den osedvanligt generösa donationen, som kommer ge stora möjligheter till våra studenter och påverka den svenska konstens utveckling i generationer framåt, säger Sara Arrhenius, rektor vid Kungl. Konsthögskolan.

Helena Wessman, rektor vid Kungl. Musikhögskolan, menar att utdelningen på sikt kommer att bidra till musiklivets utveckling.

– Att KMH, jämte KKH, har valts ut som mottagare av Sverker och Birgittas stipendiefond gör mig stolt och väldigt glad å studenternas och musiklivets vägnar. Sverker Lerheden har bestått oss med en mycket generös donation. Utdelningen kommer att göra stor skillnad för de lyckliga stipendiaterna.

Kungl. Musikhögskolans och Konsthögskolans rektorer innehar ordförandeposten två år i taget. Kungl. Musikhögskolans rektor inleder som ordförande i styrelsen. 

Sverker Lerheden har en bakgrund inom bygg-, bank- och fastighetsbranschen. I samband med denna donation donerar han ytterligare 200 miljoner kronor till Stockholms universitet och Uppsala universitet.