Inför årets avgångs- och kandidatutställning stämde Konsthögskolan träff med ett antal av högskolans studenter, många av dem involverade i kommunikationsarbetet kring utställningarna, andra upptagna med de sista examensutställningarna på Galleri Mejan (Kungl. Konsthögskolans studentgalleri). Utifrån de verk som studenterna planerade att ställa ut under utställningarna på Konstakademien och Marabouparken berättar de här lite mer ingående om sina verk, och sin process och praktik.
Berätta om arbetsprocessen som ledde fram till The Accent of Coming Steps
Hösten 2023 tillbringade jag hela dagar på olika platser i Stockholm: i tåg- och tunnelbanestationer, övergivna järnvägstunnlar, invid räls för snabbtåg och tunga godståg. Med en enkel mikrofon spelade jag in ljud på de olika platserna – tystnaden i tunnlarna, myllret på stationerna, signaler och visslor, det metalliska ekot genom rälsen som föranleder ett ankommande tåg.
En plats började växa fram i efterhand när jag granskade ljuden i ljudstudion. Olika skikt och förgreningar blandades med föreställningen om att ljuden filtrerats genom ett medvetande som genererar ett nytt subjekt: en sammansmältning mellan en plats och ett medvetande.
Under de långa inspelningarna, som ibland varade i flera timmar, lade jag märke till olikheten i hur människor rör sig och använder tåg- och tunnelbanestationernas infrastruktur. Vissa går målmedvetet förbi, andra människor uppehåller sig på stationerna i flera timmar, sovandes på bänkar, sittandes i trappor eller i de avvecklade tunnlarna.
Vidare växte ljudverket fram ur den sensoriska upplevelsen av att vila på en offentlig plats, den fysiska utsattheten och alla ljud som hjärnan konstant uppmärksammar och sorterar.
Vad är din bakgrund och hur kom det sig att du började arbeta med ljud som uttrycksform?
Innan Mejan gick jag på Konstfack i Stockholm där jag tog en kandidatexamen i fri konst. Dessförinnan gick jag ett år på Malmö Konsthögskola.
När jag för ett par år sedan började arbeta med rörlig bild insåg jag att det jag egentligen tyckte var det mest intressanta var det ljudet som höll filmen samman. Sedan dess har jag utvecklat och experimenterat med ljud, och haft det som utgångspunkt i mitt konstnärskap. Det finns en naturlig tvetydighet i ljud som tillåter mig att utforska platser och kroppar på ett annat sätt, utanför deras dominanta representationer.
På senare tid har jag introducerat performance och olika typer av rörlig bild i ljudskapandet, och ser korsningen med andra områden som en naturlig del av utforskandet av mediet.
Hur byggde du upp installationen på Konstakademien?
På Konstakademien fungerar verket som ett minne av en annan plats, närliggande men otillgänglig. Under installationen samlade jag in grus, fimp och glassplitter som legat kvar efter vinterstädningen på gator runt omkring Konstakademien, för att sedan placera materialet under trappan på bottenvåningen. Jag ville brygga det offentliga och det privata till minnet av de nedstängda tunnlarna som löper under hela Stockholm City.
Inför grupputställningen på Konstakademien föreslog vår utställningsproducent Silvia Thomackenstein att verket kunde fungera bra i trapphuset då ljudet kan resonera genom hela byggnaden. Jag mixade det flerkanaliga ljudet för olika våningsplan. Resultatet blev skulpturalt och integrerades med den omgivande miljön på ett väldigt intressant sätt.
Avgångsutställningen visas på Konstakademien till och med den 9 juni, varefter den går att se i digital form på kkh.se. Mer om Judit Weegar går bland annat att hitta på juditweegar.com.
