Konstnärliga forsknings- och utvecklingsprojekt

Projektet syftar till att genom ett samarbetscentrerat arbetssätt utforska hur nya digitala tekniker (som “Spatial Augmented Reality”) kan bistå skulptering i det fysiska rummet efter en 3D-förlaga. Målet är att utveckla digitala verktyg som visuellt kan guida en konstnär i arbetet med manuell överföring av digital form till fysisk tredimensionell form. De här digitala verktygen, tillsammans med konstnärens manuella arbete, skulle kunna bli ett alternativ till maskinstyrd 3D-fräsning och printning när en 3D-modell ska översättas till fysisk form i stor skala. (2021)

Preventive Custody är resultatet av en pågående undersökning kring det systematiska fängslandet vilket den Peruanska regeringen tillämpar på kvinnor som är offer för människohandel i Amazonas-regionen, Peru. Projektet kommer att samarbeta med sex kvinnor från fängelset San Francisco de Asis jail (Regional jail part of the INPE – National Penitentiary Institute) vilka sitter i preventivt förvar med anledning av människohandel samtidigt som de själva är offer för samma människohandel. Vi kommer att experimentera med nya sätt att tillämpa metoder från den förtryckta teatern (Theatre of the Oppressed) med facilitering av bildterapeut Ricardo Galvez, en teaterregissör och en manusförfattare. Syftet är att bistå kvinnorna med nödvändiga verktyg för att skapa ett manus för teater. Kvinnorna kommer ha full kontroll över innehållet och vi bidrar genom att erbjuda dem utbildning för att formulera en potentiell berättelse som de skulle kunna omvandla till ett manus. (2021)

1000 socialistiska byar var ett politiskt och arkitektoniskt projekt som initierades av den algeriska regeringen i mitten av 1970-talet som en del av den agrariska revolutionen som syftade till att utveckla jordbrukssektorn i Algeriets ekonomi. Trots sitt uttalade socialistiska mål och idealistiska ambitioner att ge landet tillbaka till sina arbetare misslyckades initiativet till stor del. Den algeriska samtida konstnären Massinissa Selmani blev fascinerad av hur projektets misslyckande förvandlade det till ett rykte: folk visste att vissa byar hade byggts, men få hade varit på byggarbetsplatserna och ännu färre visste varför projektet hade avbrutits. Det föreslagna forskningsprojektet är att resa till Algeriet med Massinissa, som är baserad i Tours i centrala Frankrike, och besöka så många av dessa byar som möjligt. Vi ska också göra intervjuer med personer som är inblandade i byarnas konstruktion eller en del av de samhällen de var avsedda att tjäna. Resultatet blir en utställning i Alger eller en publikation av vår kombinerade forskning. (2021)

Projektet tar sig an att genom teori, filosofi och praktik förstå olika mediums förutsättningar genom att titta på vad de gör snarare än vad det är eller vilken metod som krävs. Genom att undersöka och utgå från begreppet reproducerbarhet önskar vi komma närmare olika mediespecifika frågeställningar och se potentialen som olika medium har att verka gränsöverskridande och tvärvetenskapligt och hur det kan bidra till och utveckla de sätt vi jobbar på och förhåller oss till olika medium och ämnesområden på KKH. (2021)

Ur sanden i ett brinnande land steg en okänd enhet – det kurdiska Rojava. Men medan världen var fixerad vid dess framgångsrika kamp mot IS började den nya revolutionen att omstrukturera sitt samhälle efter demokratiska syndikalistiska ideal. Den byggda miljön var därför tvungen att göra likadant.

Projektet undersöker rummets politik i samhällsbyggande och revolution samt utforskar hur den byggda miljön reagerar på Rojavas revolutionära kraftinsats för jämställdhet, gräsrotsrepresentation och självorganisation.

När IS hägrande nederlag börjar slå sönder de redan flyktiga regionala allianserna är det troligt att Rojavas utropade revolutionära samhällsstrategi dör med det. Det olustiga förhållandet till etniska minoriteter, deras ideologiska ledare Abdullah Öcalans kultliknande personlighet samt pågående uppoffringar av personliga friheter i den gemensamma fiendens namn har redan sått tvivel om Rojavas framtid och dess proklamationer.

Kommer det till slut att förbli en sällsam dröm, vara en demokratisk rökridå för en enpartistat eller bilda ett livskraftigt nationalstatsalternativ, och hur återspeglas allt detta i rummets politik? (2018)

Projektet har två delar, en forskande och en praktisk del som testar och experimenterar med forskningsresultaten. Forskningen är kopplad till det tidigare filmprojektet Talking Hands och tar utgångspunkt i samma sovjetiska utbildningsteori från den kulturhistoriska traditionen och psykologen Lev Vygotsky.

Projektet fokuserar på en annan praxis som härstammar från Vygotsky: drama i utbildning och hur en psykologisk teori om känslor och erfarenhet får politiska dimensioner från ett vygotskianskt perspektiv av livserfarenhet, eller ”perezhivanie” på ryska. Projektet utförs genom att arbeta med en ungdomsteatergrupp i Hackney, London, och utifrån Vygotskys koncept omprövas och ompolitiseras Stanislavskis teatermetod som ett pedagogiskt och imaginärt verktyg i dramaövningar som kommer att utforska den sociopolitiska och affektiva sidan av Hackneys historia. (2018)

”My friend is here” är en engelsk eufemism från 1900-talet som amerikanska kvinnor från västkusten använde för att hänvisa till sin menstruation: att vara sjuk, att ha en förbannelse. Vårt språk är fullt av negativa eufemier kring kvinnlig anatomi. Det som inte har ett namn kan inte existera, likaså har det som sägs om våra erfarenheter en stor inverkan på hur vi använder dem. Det här tvetydiga, förtäckta, men ändå varma uttrycket leder tillbaka till en kvinna som för 70 år sedan skapade ett rum och en tid bortom de tröttande kapitalistiska rytmerna, en plats där olika känslor och kroppsliga behov kunde skötas om, ett utrymme för mjukhet, återhämtning, ömsesidighet och förkunnelser.

Genom att nå ut över generations- och territoriella gränser syftar projektet till att bygga på ett relationellt feministiskt arkiv och nätverk i Sverige, vars trådar, både diskursiva och affektiva, härrör från en serie tidigare möten mellan texter, platser, kroppar och röster som vill utforska feministisk curering och pedagogik i samband med konstproduktion och utbildning, prioritera ömsesidiga möten, handling, känslor och erfarenheter över kroppsfrånvänd teori samt praktisera en bekräftelsepolitik genom att erkänna våra skillnader. (2019)

Projektet undersöker en historisk och samtida betydelse av begreppet ”event” som det förekommer i politiska, journalistiska, ekonomiska, performativa, fiktiva och mjukvarukontexter. Med studiegruppen som format närmar projektet sig begreppet ”event” genom en kollektiv undersökning, där särskilda deltagare bjuds in och där särskilda sammanhang av intresse för projektet besöks.

Med hjälp av de sju termerna repetition, avbrott, score, repetition, ritual, monument och sorg kommer projektet att diskutera samtida performanceteorier av betydelse för händelsen, liksom dess politiska historia och de former genom vilka den medieras i samtida kapitalistiska samhällsstrukturer. (2017)

I en tid med migration, individualism och många som söker ett hem blir det mer viktigt än någonsin att tänka på skydd i form av tak över huvudet. Berättelser om dessa tillflyktsorter är kopplade till mänskliga behov, men också till empati, omhändertagande och kärlek. Genom workshoppar, fallstudier, storytelling, skulpturala objekt och text utforskar projektet hur individuella behov av skydd kan uttryckas eller konceptualiseras.

Genom att använda dessa som synonymer för tanken på skydd, undersöker projektet hur olika former av poetiska språk, vare sig de är materiella, rumsliga eller språkliga, kan uttrycka berättelser om olika skyddsfunktioner. (2019)

Ett sådant kolonialt byggt arv representerar ett värdesystem som är förankrat i motsättningar; samtidigt som det påminner om kolonialismens smärtsamma historia finns där såväl hem som livfulla gemenskaper. Dess existens är en vittnesbörd om segregation samtidigt som dess varande är en vittnesbörd om frigörelse. Vad kan vi lära oss av en sådan motsägelsefull verklighet? Den här samtalsserien kommer från behovet av att undersöka kolonial arkitektur, och mer specifikt hur hem skapas i Asmara och Addis Abeba, vilket det inte finns mycket forskning om.

Den existerande forskningen är dessutom dominerad av eurocentriska perspektiv vilka tenderar att marginalisera mångskiftande och komplexa arkitektoniska värden i koloniala städer. (2020)

Processerna bakom samtida aktiviteter såsom datasetgenerering, maskininlärning och datorseende spelar en allt större roll i forskning, ekonomisk spekulation och visionerna för framtiden av kommunikation, rörlighet, stadsplanering och sociala relationer. Medan dessa processer tenderar att till stor del förbli dolda och osynliga finns det en framträdande paranoia, en ångest, hos allmänheten kring mekanismerna genom vilka data samlas och sedan monetiseras, kartläggs eller instrumentaliseras av maskinella system.

Genom att gruppera frågor under idén om algoritmisk styrning och olika variationer av osynlighet och automatisering i det tysta, hanterar projektet genom olika varierande konstnärliga metoder de ojämna och suddiga konturerna av vad som ofta presenteras för allmänheten som effektiva, strömlinjeformade och absoluta system. Den huvudsakliga problemformuleringen omfattar inkludering/uteslutning av datauppsättningar på grund av kön, ras, klass och manifestationer av solutionism/ datorseende/ algoritmisk styrning i den verkliga världen. (2020)

Kasbah är ett citadell, ett fort. Historiskt sett var det en plats att dra sig undan till under 1950-talets motståndskamp, en plats där människor kunde vara osynliga. Det är också det historiska centrum av staden där man kan känna revolutionens hjärta klappa. Under kolonialtiden minskades Kasbah med 2.000 hus för att den koloniala staden ville bygga ut hamnen. Trots delvis förstörelse förblev platsen ogenomtränglig, och bara de inhemska invånarna kunde bo där på grund av den komplexa urbana och arkitektoniska sammansättningen. Erfarenheten och kunskapen om detta område spreds muntligt under många år. Det fanns inga gatunamn eller skyltsystem. Under det ottomanska riket var varje sektion och gränd kännetecknad av namnen från framstående algeriska familjer.

Urban design som en akademisk disciplin är en västerländsk uppfinning, vilken ger synlighet och kontroll över den koloniala staden. Kasbah är motsatsen, den ger ingen transparens, den skyddar sig själv och dem som bor där. Dessutom lär oss Kasbah de rätta förhållandena mellan individerna och denna arkitekturkontext som tar hänsyn till klimat, topografi och vanorna hos dem som bor där. Alla dessa olika delar utgör dess styrka och vad som tillåter den att frigöra sig från den koloniala och moderna arkitekturen som omgärdar Kasbah. Den är i sig ett manifest för motståndet hos inhemsk arkitektur. (2019)

Projektet är ett experimentellt filmprojekt som involverar ett samarbete med studenter över tid. Det består av ett arkiv, eller samling av loggar, till vilka de involverade studenterna är medskapare. Loggarna är webbläsningssessioner filmade på 16 mm film och omkring 10 minuter långa. Webbläsningssessionen kommer inte att planeras eller tänkas igenom på förhand. Under loppet av en enda sammanhängande tagning tar en person med oss genom en ström av exempelvis bilder, texter, nyheter, sociala medier, internetforum, e-postmeddelanden, chattar och videor etc. (2018)

Projektet försöker att kritiskt dissekera samtida konstnärliga praktiker och diskurser genom ett intersektionellt perspektiv. Samtidigt vill projektet bygga broar och inkludera personer från de olika segregerade grupperna i Stockholm som en del av den svenska konstscenen. Programmet består av fyra öppna seminarier där både gästföreläsare och publik är välkomna att delta. Seminarierna är strukturerade runt ett tema och sker en gång per termin. Ett femte och avslutande seminarium innehåller en övergripande presentation av projektet. Som ett ankare och verktyg för seminarierna utvecklas en samling texter i samarbete med deltagarna. (2018)

Med utgångspunkt från litteratur, fri konst och översättning skapas ett fält för utforskning som avser att ifrågasätta, re-konstituera och tänka nytt kring de ofta utvidgade arven från mindre uppmärksammande kvinnliga författare, konstnärer och tänkare. Samtida kvinnliga konstnärer, akademiker och curatorer, vilka identifierar sig med intersektionella feministiska praktiker, söker på grund av den otillfredsställande situationen efter nya statuerande, reflexiva och undersökande former genom vilka ett omtänkande och en re-positionering av andras verk kan ske.

Genom att studera hur samtida praktiker navigerar och konstituerar dessa former av undersökningar utforskar projektet hur den subjektiva kvinnliga rösten, autobiografi, autofiktion, biografi, resonans, samarbeten och kreativ kvinnlig vänskap, används för att kritisera de rådande exkluderande strukturerna och för att rekonfigurera nya inkluderande former för reflektion, engagemang, skapande och kritik. (2019)

Tentativa transmissioner eftersöker undangömda narrativ och sidospår tillhörande den östeuropeiska kontexten. Med utgångspunkt i konstnärliga och akademiska praktiker, kretsar forskningsprojektet kring post-socialistiska övergångar för att tänka bortom västerländska hegemonier. Projektet tillämpar radion som plattform för sammankomster och interventioner av olika röster för att nyansera föreställningar om det forna östblockets formation. Forskningen utgår ifrån arkivmaterial och historiska materialiteter för att undersöka transnationella och multikulturella fenomen i en tid av obalans och polariserade visioner mellan centrum och periferier.

Forskningsämnet reflekterar över hur solidaritet kan kombinera främlingskap och engagemang, samt hur detta kan öppna upp för nya tolkningar och allianser utan att försumma singulariteter och mångfald. Genom koncept som off-modern, hauntology och post-memory undersöker studien relationen mellan minne och arkiv. (2020)

Projektets syfte är att testa humorns kraft och dess materialisering genom produktionen av komedi som ett verktyg för att normalisera ny information, och genom detta stödja acceptansen för förändringar i samhället. Projektet använder gatukomedi (Comedia Ambulante) som verktyg, vilket är ett av de mest historiska och kulturella uttrycken i staden Lima i Peru.

Inom projektets ram har gatukomedianterna uppdaterats om den illegala gruvdriften i den peruanska djungeln. För detta syfte arrangerades flera workshoppar som resulterade i nytt komedi-material som testats i olika sammanhang. (2017)

Projektet utforskar en specifik solidaritetshistoria – det svenska engagemanget i den sydafrikanska motståndsrörelsen mot apartheidregimen. Under 1950-talet började kampen mot apartheid växa sig stark och engagerade institutioner och individer på både privat och offentlig nivå. Historien visar hur det kollektiva internationella engagemanget påverkade de politiska händelserna i Sydafrika. Bland annat förmedlades svenskt ekonomiskt bistånd genom hemliga kanaler till motståndsrörelsen i Sydafrika. Privata brevförsändelser mellan familjer i Sydafrika och Sverige användes för att hemlighålla överföringen av medel. Förutom att vara en transportväg för pengar så vittnar breven också om vardagen och hur de politiska händelserna påverkade personliga liv och erfarenheter. Men breven ställer också frågor om möjligheterna och begränsningarna för privata handlingar av solidaritet. Med breven som utgångspunkt reflekterar projektet över denna specifika historia.

Eftersom två forskargrupper undersöker samma historia, men från två olika positioner och geografiska platser, ställs också viktiga frågor om hur olika politiska och sociala sammanhang påverkar våra sätt att se, tolka, reflektera, organisera och forma historier och material. Projektet undersöker hur konstnärlig produktion kan bidra till att dekonstruera historien och föreslå nya tolkningar och läsningar.

Projektet genomförs i samarbete med curator och professor Gabi Ngcobo vid Wits School of Arts, Johannesburg; Tensta Konsthall, Stockholm; konstnär och professor Petra Bauer vid Kungl. Konsthögskolan; den sydafrikanska konstnärsgruppen Title in Transgression och den svenska konstnärsgruppen Study Group for Solidarity and TransActions (Petra Hultman, Theresa Traore Dahlberg, Linda Sestrajcic och Cristian Quinteros Soto). (2017)

Med avstamp i vår delade uppfattning om arkitektur som ett fält som till stor del domineras av en heterosexuell, cis-manlig, eurocentrisk norm, vilken till stor del påtvingar andra sin gestaltning av rum, tillägnas forskningsprojektet rumsliga praktiker som är baserade utifrån minoriteters positioner med utgångspunkt i genus, sexualitet och ras. Detta med en förhoppning om att förankra forskningsprojektet i dåtid, samtid och framtid genom att återvinna förlorade och bortglömda kopplingar, men även genom att etablera nya sådana mellan Stockholm och andra kontexter som sin geografiska avlägsenhet till trots delar samma angelägenheter.

Projektet ska etablera nya vokabulärer utifrån rumsliga praktiker och metoder för minoritetsfrågor utifrån identitet. (2018)

Den samtida globala ekonomin genererar i dag oöverblickbara flöden av information, inom vilka det blir allt svårare att avgöra vilken status en bild eller text har som nyhet, reklam eller vara. Vidare står denna platslösa masscirkulerande information inte sällan i kontradiktion till individens eller kollektivets levda erfarenheter.

Den dokumentära teatern är i detta sammanhang att betrakta som en rik men något förbisedd tradition, ur vilken en repertoar av möjliga estetiska strategier som förmår svara på den samtida situationen är att hämta. Från samtidskonstens fält riktar projektet blicken mot den dokumentära teaterns historia, med syftet att teoretiskt och praktiskt identifiera, utvärdera och appropriera särskilda estetiska strategier inom denna historia för att kunna utforma en informations- och dokumentkritisk konstnärlig arbetsform som kan bemöta ett politiskt nu. (2019)

Forskningsprojektet banar vägen mot ett event/en festival som talar med dåtida, samtida och framtida debatter gällande genus, performativitet och motståndets position inom ljud.

Med musikens konstitutionella karaktär och inneboende poetiska struktur som infallsvinkel strävar projektet efter att utforska alternativa strategier för det offentliga eventet, där innehållet omfamnas och får genljuda snarare än sorteras in i ett fack. (2017)

Projektet utgår från konstnärerna Jenny Kalliokuljus och Sigrid Sandströms respektive praktiker inom måleri, skulptur och poesi och studerar hur dessa förhåller sig till empiri och erfarenhet. Syftet är att identifiera, belysa och analysera det material som vanligtvis ses som perifert referens- eller inspirationsmaterial i deras arbetsprocesser. Vilka delar i processerna är empiriska och vilka är associativa eller icke-materiella och hur förhåller de sig till varandra? Vad blir till empiriskt material och hur erfar vi detta?

En historisk botanisk samling är utgångspunkten för undersökningarna. Samlingen är numera vetenskapligt otjänlig, eftersom den saknar systematik och kontinuerlig data. Konstnärerna studerar och analyserar materialet på konstnärliga grunder. De deltar även i ett antal vetenskapliga mätundersökningar och experiment där sjödjup kartläggs. (2018)

Projektet avtäcker dolda processer i staden och uppmanar genom det till handling. Det fokuserar på vårt stadsrum och ställer frågan om vilken sorts stad vi vill leva i och vilken inverkan vi har på det valet. Genom interdisciplinära samarbeten kartlägger projektet vem som äger det bebyggda Stockholm med fokus på det amerikanska riskkapitalbolaget Blackstone.

Under två år har studien samlat information för att producera en kreativ karta som avslöjar ett lager av Stockholm och skapar ett annat narrativ av staden. Kartan är en process som avslöjar fakta, kopplar samman enheter och genererar ett utrymme utöver fysikalitet. Vidare, under kartläggningen, reflekterar projektet över det förflutna, analyserar nuet och föreslår nya framtider. (2018)

Warland är ett forskningsprojekt och en film som undersöker hur våldsamma bilder påverkar de människor som deltar i deras spridning och hur krigsbilder blir en del av kulturidentiteten. Warland fokuserar på Afghanistan och bilderna som producerats i och utanför Afghanistan sedan konflikten började, från sovjetisk ockupation till krig mot terror och nuvarande offer för terrorattacker. Bilderna observeras genom de känslor som de skapar: ilska, ledsenhet, avsky, empati, alienation etc.

Syftet är att ge utrymme att tolka bilderna för dem som deltar i spridningen av dem, för att förstå politiken i vad som händer när känslor omsätts i handling. (2019)

The Royal Wax Printer är ett världsunikt verktyg för konstnärer, helt byggt från grunden, där varje del är speciellt framtagen/utvald och anpassad. The Royal Wax Printer bidrar till att länka samman verkstäder och bjuder in ny teknologi till en fusion med de traditionella hantverksteknikerna. De möjligheter som vax-3D-skrivaren ger är oändliga och öppnar för helt nya konstnärliga arbetssätt och uttryck.

Projektet har sitt ursprung i det tidigare utvecklingsprojektet Vax-3D-skrivaren, vars syfte var att ge studenter och konstnärer förutsättningar för nya uttryck och förbättrade arbetsmetoder. 3D-printern är unik eftersom den kommer att skriva ut i skulpturvax som går att ånga eller bränna bort. Den innebär nya sätt att arbeta och öppnar för experiment. Projektet har nått fasen då det är möjligt att genomföra tester och konstnärliga experiment. (2020)

Länk till extern projektblogg