DÅ – EN RESURS FÖR FRAMTIDEN
En utställning av studenter från vidareutbildningskurserna i arkitektur på Kungl. Konsthögskolan.
Skönhet, hållbarhet och funktion
Restaureringskonst
Under läsåret 2022/2023 har studenterna i kursen Restaureringskonst blickat bakåt och studerat den byggda miljön utifrån tre centrala begrepp, som definierades av arkitekten Vitruvius redan åren före vår tideräkning. Begreppen Venustas (skönhet), Firmitas (hållbarhet) och Utilitas (användbarhet/funktion) sågs av honom som arkitekturens grundvalar. Vad betyder dessa begrepp idag och hur kan de omsättas i samtiden? För att sätta detta i perspektiv har den anrika hälsobrunnsanläggningen Medevi brunn i Östergötland studerats. Brunnsanläggningen ligger inbäddad i landsbygdens grönska inte långt från Vätterns strand och den historiska platsen har utvecklats långsamt genom århundraden för att anpassa sig till olika tiders behov och ideal. Här finns minnen lagrade från generationer av gäster och de som har haft sin utkomst från anläggningen.
Kursdeltagare:
Tora Bärnarp
Anna Forsberg
Ingrid Grubb
Magnus Gyllensten
Johanna Hallgren
Aron Heinemann
Andreas Johansson
Katarina Johansson
Emma Karlsson
Andreas Nykvist
Åsa Ohlsson
Annika Thörneby
Post-accelerationen – framtiden är redan byggd
Byggnadskonst
Årets tema för kursen har varit Post-accelerationen – framtiden är redan byggd. Syftet med årets studier har varit utforska byggsektorns omställning genom att tillämpa andra förhållningssätt än de som idag är gängse i inom byggsektorn. Omställningen har studerats genom restaureringskonstens analysmetoder och verktyg samt genom kritisk reflexion av de synsätt som ligger bakom beslut inom byggsektorn för att nå en hållbar omställning genom att ställa frågan: Vad händer om man utgår ifrån att framtiden redan är byggd? Med fokus på efterkrigstidens fastighetsbestånd utforskar vi värden av dessa miljöernas idé och betydelse för att lyfta fram potentialen i utveckling av hela vår byggda miljö. Studenterna började läsåret med en resa till Sápmi där de besökt och studerade olika gruvmiljöer för att sedan under våren fördjupa sig i tre olika efterkrigstidens byggnader.
Kursdeltagare:
Anne-Maj Björkskog
Eva Salomonson Falk
Anna Karin Fallan
Pernilla Ivarsson
Jill Jevnaker
Klara Kohls
Jennifer Magnusson
Annika Olausson
Camilo Rito Pi
Tove Sjöberg
Freia Stieger
Emma Svanberg
Martina Wahlgren
Staden, platsen, rummet, hantverket och framtiden
Katalysator
Restaureringskonsten är i sig hållbar med långa tidsperspektiv och har betydande kunskap att tillföra dagens diskussion. Dess metoder stärker de kulturella och sociala engagerade processer som fler behöver vara delaktiga i för att gemensamt definiera och tydliggöra vad som redan är – och som på sikt kommer att bli – vårt kulturarv.
Arkitekturen berättar om förfluten tid, länkar ihop oss med tidigare generationer, skapar sammanhang och stabilitet. Den ger oss ramar för social interaktion, skapar tillhörighet till platser, samhörighet med andra människor och blir identitetsskapande. I det perspektivet borde återbruk av byggnader och miljöer vara en självklar pusselbit i ett hållbart samhällsbyggande. Men fler behöver se det befintliga som resurser med hög potential, med mål att hitta lösningar för hur man på bästa sätt kan förändra och vidareutveckla utan att betydande värden går förlorade.
Får behovet av omställning till ett mer hållbart samhällsbyggande konsekvenser för restaureringskonsten, eller kan dess metoder rent av vara en katalysator för att vidga och förändra vår syn på kunskapsfältet?
Kursdeltagare:
Charlotta Bengtsdotter
Anders Bergström
Per-Anders Johansson
Vicki Wenander
Ylva Svärdson Wächter