I rollen som forskningshandläggare deltog jag den 12 augusti 2026 i en forskningsaktivitet i Dyestad på mellersta Öland, med hö upp i näsan. Konstnärs- och forskargruppen Kultivator bjöd in till en dag av fältarbete där vi fick möta växter, hästar, vatten, vind och varandra. Ja, mer eller mindre allt.
Vår uppgift bestod i att för hand och till fots så fröer på ett stort fält, och därigenom bistå fältet att åter bli äng. Tidigare på sommaren hade lokala äldre ängar slagits med lie, och skörden forslats till Dyestad.
Arbetet inleddes med att vi samlade upp det gråbruna ”bös” som fallit ned på ladans cementgolv under högen med torkat gräs. Doften var påfallande kraftfull vid närkontakt. Även famnar med hö lastades på en vagn som drogs av häst bort till fältet, barnen fick åka häst och vagn medan vi andra vandrade bredvid med stora kärl fyllda med hö och bös. Framme vid fältet spred vi ut oss över fältet, och lät fröerna landa i vinden bland t.ex. blålusern och andra örter, som redan finns där.
När fröerna var sådda läste Malin Lindmark Vrijman och Maria Lindmark högt upp de botaniska namnen på alla de arter som fanns och som spridits ut. Varje individuellt artnamn kopplades till våra respektive förnamn. En särskild hälsning gjordes även till okända arter. Möten uppstod, både fysiskt genom sådden och trampandet där även hästarnas hovar var viktiga, såväl som i språket mellan våra namn. Efter läsningen skålades det i vatten och vi delade även detta vatten med den kommande ängen.
Fortsatt hölls ett gemensamt samtal i ett närliggande natur-undervisningsrum som etablerats i en skogshage där får betar. På promenaden dit bjöd Sofia Sundberg in oss att bidra med organiskt material till en skulptur. Bland hasselbuskarnas klara grönska berättade Mathieu Vrijman om Kultivators arbete med både fältet och hagen. Samtalet reflekterade vidare över olika konstbegrepp som relaterar till specifika platser. Sådana föreslagna begrepp var t.ex. ”platsburen” och ”landskapsburen” konst.
Programmet fortsatte med en gemensam middag och konstnärliga händelser i den partiella solförmörkelsen under kvällen. På hemfärden kände jag stor tacksamhet över att forskning kan få vara mjuk, inkännande och långsiktig. Något viktigt med tid och generationer, förvaltandet av både jord och kunskap, blev bokstavligt kännbart genom dagens fältarbete.
Kultivator har ett konstnärligt forskningsprojekt Säg till fältet att hon vill vara en äng förlagt hos Kungl. Konsthögskolan 2025-2027. Som del i det långsiktiga projektet anordnar de olika öppna händelser.
Läs mer om projektet här.
/ Åsa Andersson, forskningshandläggare vid KKH
