Peter Cornell var mellan 2000 och 2005 verksam som professor i Konstens teori och idéhistoria vid Kungl. Konsthögskolan. Mejan minns en varm omisskännlig röst, pedagog och konstkritiker.
I en text publicerad i essäserien Dialogen, ett publicistiskt samarbete mellan Konstakademien och Omkonst, beskriver Peter Cornell 2015 sitt första möte med Kungl. Konsthögskolan.
Han är ny på jobbet och kliver in i den stora, ljusa byggnaden på Skeppsholmen, säker på att finna något slags myller karaktäristiskt för en konsthögskola. I stället: Var är alla människor?
Mellan 2000 och 2005 kommer Peter Cornell vara verksam som professor i Konstens teori och idéhistoria på Mejan. Studenterna får han snart fatt i. Han inser lyckligt att de arbetar med sitt, upptagna med det som han i sin text föreslår liknar den ”andliga koncentrationen i ett kloster utan murar mot samhället”.
”Att komma till Mejan var därför som att komma till ett annat land, en annan kultur”, skriver han. ”Jag förstod snart att studenterna helt enkelt befann sig i sina ateljéer och brottades med sina konstnärliga projekt. Den konstnärliga processen stod i centrum för hela skolan på alla nivåer, rektor, kansli, lärare, tekniker, vaktmästare. Det var inte tal om något annat.”
Peter Cornell var samtidigt – alltid – verksam som kritiker och författare. Oftast publicerad på Expressens kultursida där han inför miljonpublik odlade en säregen och poetisk stil. Han uppskattade till skillnad från många andra skribenter det kortare formatet, och han sökte och bjöd in sina läsare till sammanhang som han själv kanske skulle ha beskrivit som underliga.
Det var åtminstone med det ordet i åtanke som Cornell undervisade sina studenter. Han uppmuntrade dem att hitta sin egenart, att just ”odla sin egen underlighet”.
Det är denna unika röst som nu fattas det svenska och internationella kulturlivet. Bland de många kollegor som sörjer Peter Cornell hittar vi Daniel Birnbaum som i sin minnestext i Dagens Nyheter beskriver något oersättligt:
”Han skrev och föreläste om psykoanalys, talmystik och esoteriska doktriner. Så självklart var han lärd, men det tyngde aldrig hans texter. Han förblev ett slags flanör som föredrog de små formaten och de överraskande detaljerna.”
Peter Cornell blev 82 år gammal.