Som en del av KK-stiftelsens satsning på jubileumsdoktorander, vars mål är att öka tillgången på forskarutbildade personer med särskild kompetens inom samverkan, välkomnar Kungl. Konsthögskolan Malte Ottosson, arkitekt, som doktorand i Ombyggnadskultur.
Ombyggnadskultur är – utöver en specialiserad vidareutbildning vid KKH – en arkitekturdisciplin som kommer ur restaureringskonstens kunskapsfält. Det är en inlyssnande praktik vars utgångspunkt är att samtliga redan byggda miljöer utgör en grundläggande del av våra livsramar och har ett värde. Hur de omformas och utvecklas har stor betydelse för människors livskvalitet, inte bara nu utan i ett längre tidsperspektiv.
Varmt välkommen, Malte Ottosson! Vem är du?
”Jag heter Malte, är 28 år och doktorand i Ombyggnadskultur. Jag är utbildad arkitekt vid Det Kongelige Akademi i Köpenhamn, men har också gått kursen i restaureringskonst vid Kungl. Konsthögskolan. Sedan en tid tillbaka är jag yrkesverksam arkitekt i Stockholm, men har även tillbringat en del tid i Italien, bland annat som stipendiat på Det Danske Institut i Rom.”
Beskriv dig själv och din praktik som arkitekt!
”I min praktik som arkitekt har jag genomgående varit intresserad av arkitekturens förmåga att svara på utmaningar i tiden, men också hur vi förhåller oss till tid i sig. Samhällsomställningen som krävs för att möta samtida miljömässiga utmaningar är på många sätt beroende av hur vi tar hand om våra existerande miljöer. Därför tycker jag det är särskilt intressant att studera hur vi förhåller oss till olika aspekter av dem över tid.”
Vad fick dig att söka doktorandtjänsten i ombyggnadskultur?
”Jag är övertygad om att vi behöver förstå omställningen genom de industriella system som förorsakat behovet av omställning. Industrisamhället har, med allt det möjliggjort, samtidigt kommit med ett dyrt och giftigt pris: föroreningar i mark, vatten, luft och levande organismer, såväl som i den byggda miljön, har gjort det industriella arvet oändligt.
I mitt doktorandprojekt utforskar jag därför vad det i termer av arkitektonisk gestaltning innebär att hantera historiska föroreningar som en integrerad del av det industriella arvet. Vad behöver vi överväga för att kunna om- och nybruka förorenade industrimiljöer på ett långsiktigt hållbart sätt? Vilka aspekter av dem bör bevaras, om några, särskilt om föroreningarna består?
Dessa frågor finns det givetvis inga entydiga svar på, men att kritiskt reflektera kring dem genom en kombination av skriftlig och konstnärlig arkitektonisk praktik ser jag som en unik möjlighet att utforska problematikerna i den här typen av miljöer på. Det är även därför jag sökte mig till Kungl. Konsthögskolan och den konstnärliga forskarutbildningen.”
Vad hoppas du kunna åstadkomma inom ramen för doktorandtjänsten?
”För att genomföra omställningen behöver vi förändra våra förhållningssätt. Projektet är en möjlighet att bidra till det genom att förstå omställningen från grunden. Jag hoppas på så vis bidra till att utveckla både forskningsfältet i sig och forskningsmiljön kring restaureringskonst och ombyggnadskultur på Kungl. Konsthögskolan. Dessutom ser jag fram emot att etablera ett nätverk av andra forskare och yrkesverksamma, inte minst i samverkan med Konstfack och KK-stiftelsen.”
KKH har inte examensrätt för utbildning på forskarnivå. Ett nytt samarbete etableras därför med Konstfack inom deras forskarutbildning på konstnärlig grund. Utbildningen omfattar 240 högskolepoäng och leder till en konstnärlig doktorsexamen i konstnärlig gestaltning inom bild, form, rum.