Lina Bjerneld är född i Mora (1979) och bor och verkar i Stockholm. Hon examinerades 2008 från Kungl. Konsthögskolan där hon nu även arbetar som professor i fri konst med inriktning måleri/teckning. Hon finns bland annat representerad i samlingar på Moderna Museet och Malmö Konstmuseum.
Den 30 mars kl. 16.00–18.00 äger Lina Bjernelds professorsinstallation rum i Muralen på Kungl. Konsthögskolan.
När Lina Bjerneld mitt under brinnande pandemi ställde ut på Konstakademien i Stockholm lyfte Kunstkritikks kritiker och redaktör Frans Josef Petersson Bjernelds förmåga att formulera ”den krypande oro som kommer när kroppen känner att något ska hända, men inget händer”. Han beskrev utställningen som profetisk. I salarna samsades storskaliga målerier av klockspel på väg att gå isär – eller lösas upp – med teckningar av människokamp. Men där fanns även målningar av de ensamma, de stillsamt musicerande, de som försökte ta ton.
Petersson föreslog i sin text att betraktaren bjöds en exorcism av vår tids extrema individualism. Bjerneld själv beskriver en självreflexiv praktik, en som använder mediet – teckning och måleri – för att förstå och kommentera sociala, politiska och psykologiska fenomen. Hennes praktik har ofta rört sig utanför utställningsrummet och tagit form som publikationer och samarbeten.
Hon nämner hur viktigt det är att bryta idén om konsten bara som utställningsobjekt, att i stället lyfta de sammanhang den skapar.
Konsten, säger hon, måste kunna ta plats i samhället på många olika sätt.
”Jag väldigt intresserad av att ta vara på den särart konsten har i att kunna uppfatta det som ligger bortanför vår begreppsvärld eller i utkanten av språket. Konstens förmåga att gestalta, berätta och dela våra erfarenheter av att vara människor. Lusten att formulera det som driver vidare, mot det oförutsedda, det aviga eller det som är roligt eller okontrollerbart.”
Bjerneld berättar att det inom hennes ämnesområde finns en stark anknytning till måleriets olika historier, men att mediets materiella och diskursiva egenskaper samtidigt innebär en stor potential att utveckla nya metoder, sammanhang och tekniker.
Hennes egen målarpraktik använder ofta installation för att betona ett tillstånd, men också för en rumslig förståelse av verket – inte som separerade delar, utan som en större helhet.
”Just nu tittar jag på olika analoga och dialoga sätt för måleri, teckning och grafik i forskningsprojektet Instituten för Reproducerbarhet, och hur de kan verka gränsöverskridande eller korsbefrukta varandra.”
Lina Bjerneld är själv utbildad vid Kungl. Konsthögskolan och examinerades 2008. Innan hon tillträdde tjänsten som professor var hon även verksam som lektor. Hennes insyn är därmed god, insynen, men också förståelsen för vad det innebär att vara i ett skapande, att, som hon beskriver det, ”varva runt något”.
Det är, säger hon, i många fall ett suggestivt tillstånd.
Bjerneld pekar bland annat på det mödosamma sökandet efter form som ligger utanför skönhetsbegreppet. Känslan av energi, de oändliga besluten och förändringarna som söker efter ett uttryck.
”Att företa sig detta, att få fatt på energin eller det oförutsedda och bygga upp det till en substans det är en bräcklig sak att göra och ett arbetsamt jobb. Därför är det fint att det finns ett stort kunnigt kollegium på KKH som känner till dessa processer och kan stötta studenterna på olika sätt. Och att det finns möjlighet att röra sig mellan olika ämnesområden och olika diskussioner. “
I sitt arbete som professor hoppas hon kunna ge studenterna tillgång till olika modeller av praktiska undersökningar, till kritiskt tänkande och självreflektion och uppmuntra till ett verkligt engagemang för både sin utbildning och den egna konstnärliga praktiken.
Hon nämner att hon är mycket glad över möjligheten att följa studenterna i en blandad årsgrupp under lång tid.
Konst, säger Bjerneld, är ofta långsamma och tidskrävande processer.
Det är därför nödvändigt att undervisningen speglar också det.
