För en tid sedan skrev Anna Troberg, förbundsordförande för DIK, fackförbundet för kultur, kommunikation och kreativ sektor, i sitt nyhetsbrev att det mest radikala du kan göra i dag är att vara optimistisk och behålla tron på dina medmänniskor. Det är lättare sagt än gjort. Och kanske just därför så välfunnet och sporrande.
Det är mycket som i dagsläget är svårt, oöverstigligt nästan. Ändå är det med stor optimism om en på alla sätt hållbarare framtid som Kungl. Konsthögskolan går in i 2025. Högskolan har många spännande utvecklingsområden framför sig, alla sprungna ur viljan att göra utbildningen och forskningen ännu starkare och bättre. Vi behöver göra allt och mer därtill för att förbereda våra studenter för ett konstnärligt liv i en oförutsägbar framtid. Konst och forskning är omvärldsläget till trots en oumbärlig del av samhället.
I slutet av läsåret ger våra vidareutbildningskurser sina presentationer. De ständigt aktuella och i kulturdebatten närvarande kurserna Restaureringskonst och Ombyggnadskultur, som leds av professor Lone-Pia Bach, fokuserar på vidareutbildning i hållbara lösningar inom byggande och stadsutveckling. Bevarande av gamla och nya byggnader och återanvändning i stället för rivning är kursernas studieområde. Kungl. Konsthögskolan har under året låtit göra en omvärldsanalys som visar det som vi länge haft på känn: att dessa kurser är unika i det svenska utbildningslandskapet och mer relevanta än någonsin. Vi kan konstatera att kurserna som riktar sig till arkitekter har många sökande och att intresset där ute är så pass stort att Kungl. Konsthögskolan fortsättningsvis får arbeta målmedvetet för att kunna möta behovet.
Under de kommande åren kommer vi därför fokusera på att stärka och expandera forskningsmiljön kring restaureringskonst och ombyggnadskultur. Vi har fått hjälp av ett anslag från KK-stiftelsen som under hösten 2024 utlyste jubileumsdoktorander för 22 målgruppsinstitutioner. Kungl. Konsthögskolan erhöll finansiering för två doktorandtjänster som gick att söka under senvintern.
Det är dock inte bara potentiella studenter och doktorander som är intresserade. Engagemanget finns också hos det breda spektrum av organisationer – inom allt från näringsliv till kommuner – som kurserna samarbetar med. Det här läsåret ges exempelvis kurserna i Malmö där de i samarbete med Malmö kommun fokuserar på stadsutveckling och byggnadsbeståndet från efterkrigstiden.
Den här typen av samverkan med aktörer inom och utanför det kulturella ekosystem som vi tillhör är helt nödvändiga. Samma gäller att inspireras av kollegor och snarlika miljöer, så som andra universitet, högskolor, näringsliv och forskningsmiljöer.
Inom naturvetenskapen är till exempel forskningsinfrastruktur ett vanligt förekommande begrepp. För konstnärliga program, som är helt beroende av fysiska rum för materialbaserade och performativa uttryck, är infrastruktur i bemärkelsen verkstäder och olika typer av presentationsrum lika relevant. Det är denna typ av infrastruktur som pressas av de pågående hyreshöjningarna. Utflyttning, inflyttning, renovering. Allt detta har präglat året på Kungl. Konsthögskolan, som i likhet med Stockholms andra konstnärliga högskolor och kulturinstitutioner måste förhålla sig till hyreshöjningar som finansieras direkt av kärnverksamheten. Det är en utmaning som i bästa fall koncentrerar uppdraget och möjliggör för en uppvärdering av det som man trots allt har. Och det är med stöd av denna fantastiska kärnverksamhet som Kungl. Konsthögskolan den senaste tiden noterat många fina framgångar.
I slutet av året mottog Kungl. Konsthögskolan tacksamt ett stort anslag från Jacob Wallenbergs Stiftelse, Särskilda fonden, för att utveckla Kungl. Konsthögskolans 3D-verkstadsmiljöer – både de rumsliga och de digitala praktikerna – och göra dem till en plattform för en forskningsbaserad kunskapsbas för digitala tekniker i konstproduktion. Detta fokus på verkstaden som kunskapsplattform är kopplat till MANUAL-projektet, lett av professorerna Johanna Gustafsson Fürst och Asier Mendizabal, som reflekterar över handens arbete i den konstnärliga processen.
Samtidigt som allt detta sker fortsätter arbetet med den praktikbaserade forskning som står i fokus för Centre for Art and the Political Imaginary (CAPIm), Sveriges första excellenscentrum för konstnärlig forskning. Centret, som stöds av Vetenskapsrådet, lanserades i oktober 2024 och är nu i full drift.
CAPIm är ett tvärvetenskapligt samarbete mellan Kungl. Konsthögskolan och HDK-Valand vid Göteborgs universitet, som undersöker konstnärlig praktik och forskning i relation till samtidskonst och dagens föränderliga politiska landskap. Centret leds av professor Natasha Marie Llorens och docent Axel Andersson i samarbete med Mick Wilson och Jyoti Mystri från Göteborgs universitet. Ett flertal andra personer – bland andra gästprofessorer/konstnärer och yngre konstnärliga forskare – är också involverade i centret, som är ett internationellt nav över hela Sverige. CAPIm är inriktat på både forskning och undervisning och kompletterar därmed Kungl. Konsthögskolans undervisning i text, konsthistoria och praktikbaserad forskning. Inslaget är välkommet och oerhört spännande.
Årets institutionella höjdpunkt är annars, som alltid, sommarens examensutställningar som tillsammans med ovan nämnda evenemang avslutar skolåret. 7 000 personer besökte i fjol våra masterstudenters avgångsutställning på Konstakademien – det är 1 000 fler än året dessförinnan. Detta årliga evenemang, där man kan se de konstverk och den utställning som är kulmen av fem års studier, väcker därmed stor uppmärksamhet. Det gör även vår kandidatutställning som de senaste åren visats på Marabouparken. Avgångsutställningen är dessutom nära sammankopplad med utdelningen av ett antal stipendier som gör en enorm skillnad för studenterna när de efter examen tar sig an uppgiften att etablera sig som självständiga konstnärer. Bland stipendierna kan nämnas Sverker och Birgitta Lerhedens stipendiefond, som instiftades för några år sedan, Fredrik Roos stiftelse, vars stipendium många gånger har tilldelats avgångsstudenter från Kungl. Konsthögskolan – i fjol, alumnen Frida Peterson – samt Pontus Bonniers stipendium.
Så ja, det är med stor optimism som Kungl. Konsthögskolan blickar framåt mot sommaren och en fantastiskt välfylld vårtermin.
Sanne Kofod Olsen