Hösten på Kungl. Konsthögskolan innebär att nya studenter för första gången får sätta sin fot på institutionen. Det är en känsla som jag känner igen.
När jag fick frågan om jag skulle kunna tänka mig att hösten 2020 gå in som vikarierande rektor så kastade jag mig över Kungl. Konsthögskolan hemsida för att skaffa mig information. Resultat var bitvis nedslående. Hemsidan kändes daterad och svårnavigerad. Nu är jag här några månader senare och har blivit ombedd att skriva en presentation av mig själv i på den helt nya, väl fungerande och fina hemsidan.
Detta speglar mina intryck av Kungl. Konsthögskolan. Jag ser en högskola med lärare, personal och studenter som verkligen utvecklar sig själva och lärosätet, där mycket är gjort och ännu mer händer – och att det går snabbt. Många har under kort tid lagt grunden till underverk men det har också haft ett pris. Rektorn kunde temporärt inte fullfölja rektorsuppdraget (hon kommer tillbaka redan under hösten för att arbeta med strategiska frågor) och prorektorn fick skjuta fram sin efterlängtade pappaledighet. Jag beklagar detta men samtidigt skam till att säga har jag haft glädje av det. Tänk att få vara rektor för ett så spännande och kreativt lärosäte som detta.
Är jag rätt person att göra detta? Det får andra avgöra. Min bakgrund har dock fått de som rekryterade mig att tro det. Jag har nämligen tidigare varit chef för Bibliotekshögskolan, prorektor vid Högskolan i Borås, rektor vid Högskolan i Halmstad och rektor för Försvarshögskolan. Jag har av någon anledning alltid blivit satt att leda arbete med att hjälpa lärosäten att själva hitta vägar för att få ordning på den egna verksamheten efter perioder av stora problem. Vad gäller Kungl. Konsthögskolan tycker jag dock att problematiken inte alls är lika svår som de vanskligheter jag tidigare fick ta tag i. Det hänger samman med att så mycket gott redan gjorts här. Dessutom saknar jag alla ambitioner av att försöka ge intryck av att jag har något att komma med när det gäller konst. Det gör andra på högskolan bättre än mig. Jag håller mig vid min ämbetsmannaläst.
Av mig förväntas att jag ska ta vid efter Fredrik Ehlin som rektor för att redan om fyra månader lämna över till Sara Arrhenius som då kommer tillbaka. Under denna period förväntar sig styrelsen att jag ska presentera ett förslag till organisationsjustering som bygger på den organisationsförändring som Sara sjösatte, som hon och Fredrik påbörjade justeringen av och vars genomförande tog fart i och med att arbetsmiljöutredningen presenterades. Jag kommer att föreslå enkla beprövade lösningar som är vanliga inom högskolevärlden och som säkrar att det finns en tydlig basorganisation där lärare och studenter än bättre vet vem som fattar beslut, som underlättar systematiskt insyn, inflytande och återkoppling samt skapar givna processvägar för ärendehantering.
Avsikten är inte att basorganisationens design i sig ska styra kärnverksamhetens innehåll och utveckling. Istället handlar det om att erbjuda verksamhetens studenter, företrädare och ledning ett stabilt ramverk som tillåter innehållsmässig kreativitet och utvecklingslusta på undervisningens, forskningens och konstens villkor.
Till slut. Medan jag går in så är det andra som går ut. Missa för allt i världen inte högskolans avgångsutställningar på Konstakademien i Stockholm.
Romulo Enmark är sedan 1 september 2020 vikarierande rektor vid Kungl. Konsthögskolan.