Du sitter på din mottagning för beteendeterapi, och från ena stunden till den andra gör sig en närvaro påmind. Det är knappt så att du lägger märke till det, men från akvariet kikar en varelse fram. Det ser ut som en bläckfisk, och den är täckt av små, rastlösa ögon. Ett öga, det som sitter mitt på huvudet, möter din blick. Det är lika delar osäkerhet och nyfikenhet.
Bläckfisken undrar vad du gör där, varför du sitter sådär. Väntar du på en fisk, eller gör du något helt obegripligt, något typiskt mänskligt? Du sträcker försiktigt ut en hand, men den försvinner förskräckt ner i djupet och gömmer sig i en tom burk lågkalori-keso som ligger och skräpar på botten.
