Huset där jag växte upp dyker upp på Hemnet, och min blick fastnar vid bilden av tvättstugan. Ett långsmalt, dunkelt rum, som en gång lade grunden för min sinnebild av ett kloster. Rengöring, att arbeta med händerna, tystnad. Tvättlinor som löper längs vänstra väggen, ho och arbetsbänk till höger. Ett fönster längst in, där silhuetten av en bakbelyst sumak färgar allting grönt. Att se trädet brukade vara att resa till en plats avlägsen från Vallentunas blå tallar och tujor. Sumaken som syns i annonsen kom som stickling från ett äldre exemplar som skuggade en pool. Grenarna, klädda i röd sammet, hukandes över turkost vatten.
Händelser fladdrar förbi, allting går så snabbt och att styra är komplicerat. Det är lättare att släppa ansvaret, glida med blicken och låta intryck studsa mot hornhinnan för att sedan passera. Jag har släppt taget så mycket och nu, när den arga revisorn (se låttexten nedan) vinkar mig till sig, börjar förlusterna och skammen komma ikapp.
Det jag kan göra är att titta länge och väl, hänge mig åt horisonten, ljus som faller in, hur en hand vilar. Med hjälp av måleri kan jag, trögare, röra mig genom sådant som jag förbisett. Jag som betraktare, avbildar någon eller något och kanske skapas en relation mellan mig, min betraktare och det som jag tittat på. Det här är måleriets erotik, laddningen som uppstår mellan subjekt/objekt, i fixerade ögonblick i färgen som torkar efter att jag manipulerat den med mina händer.
/…/ In a chamber of my heart sits an accountant
He is frowning and waving red paper at me
I go to the window for air
I catch the scent of apples, I hunger for a taste
But I can’t see the orchard for the rain. /…/
(Paddy McAloon, I Trawl the Megahertz)
Jag tänker på erotik, eller eros, som beskrivet av Anne Carson: som brist, förlust och längtan. Arbetet handlar om närhet och avstånd till världen, om upplevelsen av att vara avskärmad och sedan få ett ögonblick av intimitet. Det är en berättelse om och en lek med viljan att hitta något som saknas en, utan att riktigt veta vad.
