”’Untitled’ (Perfect Lovers)”, 1987–1990, av Felix Gonzalez-Torres är ett verk som består av två väggklockor som installeras sida vid sida så att de nuddar varandra. Klockornas visare ställs enhetligt så att tiden rör sig identiskt. Verket är fritt för tolkning men Gonzalez-Torres har sagt att det skulle kunna skildra honom och hans partner Ross Laycock. Genom en enkel gest låter han två föremål beröra varandra. Laddade med människans standardisering av tid ger det betraktaren en direkt representation av två kroppar. Att pröva vardagliga föremål och förändra deras gestaltning för att införliva idéer och frågor återkommer jag själv till. Intuitivt samlar jag fragment från vardagen: flagnande färg på en matbutik, bokningstavlan i tvättstugan eller den ensamma förgreningsdosan – och undersöker olika ingångar som jag ser i dem. De blir utgångspunkter och fungerar som stommar i min process. Vad betyder dessa föremål när de tas ur sin kontext och förvandlas till något annat?
Piskställningen står ensam på utkanten av lägenhetshuset, bortglömd och evigt frånskjuten. En plats för att rena och slå ut dammet – som huden fällt ner på våra mattor. Vi vill inte se vår egen smuts längre. Jag vet inte om vi någonsin velat se den.
Bilder:
01. Sequence of Strokes (2025) Powder coated steel, aluminium Foto: Jean-Baptiste Berangér
02. Sequence of Strokes (detail) (2025) Powder coated steel, aluminium Foto: Jean-Baptiste Berangér
