Jag vet inte om händerna håller fast, eller om de redan börjat släppa taget. De formar och ordnar, drar i ett lakan, greppar en dukbit. Det är mina händer som arbetar. De syr ett stygn eller polerar en metallyta.
Mina händer rör vid en död fågel. De lyfter upp den och lägger den ner till ro. De berättar om något som har hänt, håller på att hända eller kanske aldrig kommer att hända. Ett fryst ögonblick där tiden tycks ha stannat.
I tanken förflyttar jag mig mellan rum. En svinstia. En säng i ett förlossningsrum. Är det samma rum? Min kropp är svettig och fastnar mot lakanet under mig. Jag ser mina händer lyfta upp min nyfödda dotter. Jag vet inte om jag minns, eller om det pågår nu. Inom mig är det stilla. Jag känner igen doften av varmt blod och sterila handskar från mitt jobb som barnmorska.
Jag ser former som påminner om vingar eller händer. De står stilla. Väntar och vakar över något. De skyddar det som inte längre finns och det som ännu inte kommit.
