Peter Geschwind har gått bort efter en kort tids sjukdom. En stor konstnär, en betydande pedagog, en högt uppskattad kollega och en mycket kär vän har lämnat oss i stor saknad.
Ett av de tidiga verk som direkt kommer upp i mitt minne är en förunderlig liten skulptur med en uppochner vänd underkropp klädd i jeans och sneakers. Från byxorna löper en sladd med en strömbrytare som när den slås på får kroppen att snurra runt, runt. Här finns så mycket av det som kommer att bli Peter Geschwinds konstnärliga signum. En medvetet lågteknologisk absurdism där vardagliga ting återanvänds, omdefinieras och laddas med nya betydelser. Ofta sprängfyllda av träffande populärkulturella kommentarer för den som vill – men också av en generös direkthet tillgänglig för alla.
Hans verk, som använder sig av en imponerande mängd material, tekniker och uttrycksformer, är alltid drivna av en smått vansinnig och vänlig humor som bär mörka toner. Det hemgjorda uttrycket och övertygelsen att det mesta kan fogas samman, elektrifieras och göras om till omöjliga maskiner. Konstverk som trotsar vår invanda bild av verkligheten och öppnar en ny värld av oändliga möjligheter.
Den världen var Peter Geschwinds alldeles egna: säregen, fängslande och konstnärligt unik. Men där stod alltid en dörr vidöppen – målad i alla regnbågens färger som köksluckorna i hans ateljé i den gamla ölfabriken – och vi andra var varmt välkomna att stiga in i, vänner, kollegor, samarbetspartners och studenter. I det rummet, där allt glimmade lockande av Peters humor, fantasi, nyfikenhet och kärlek till världen och konsten, var det underbart att få vistas en stund. Som en magiker eller en excentrisk och mångkunnig uppfinnare skapade han liv och mening i det till synes oviktiga och livlösa, det som vi inte alltid ser. En påse skräp får plötsligt liv, några stolar som belyses blir en illusionistisk filmsekvens, ljudet av en tvättmaskinslucka och en ketchupflaska blir del i en rytmisk filmloop. Hans konst rörde sig ofta i ett slags melankoliska mellanlägen, i vardagslivets ingenmansland utanför det högstämda och hyllade, på spelkulturens bakgator, i skräpmatens ikonografi, hos tonårspojken i jeans och sneakers som befinner sig mellan man och barn.
Peter Geschwind var en av de tongivande konstnärerna i den omkalibrering av konstens uttryck och former som skedde under det tidiga 1990-talet, där han deltog i viktiga utställningar i Sverige och världen. Ett dynamiskt konstnärligt omvälvande decennium som nyligen sammanfattades i den rika utställningen Generation på Borås Konstmuseum. Där deltog Peter Geschwind med verket Soda Stream, en fantastisk evighetsmaskin som pumpar grön läsk i ett virrvarr av plastslangar. Den tidens starka gör-det-själv-attityd och självorganisering kom i Peter Geschwinds konst att artikuleras i konstnärsgruppen Swe.de som var en del i det konstnärs- och curatorsdrivna galleriet Ynglingagatan 1. En avgörande plats för konst i 1990-talets Stockholm och som var med att formulera en rörlig och öppen konstnärlig attityd utifrån tidens intresse för konst som sociala relationer och med ett avväpnande tilltal som uppstod i utbytet med tidens populärkultur.
Här ser man också konturerna av den öppna konstnärsroll som Peter Geschwind fortsatte att arbeta med. Gränserna mellan konstnär, producent, pedagog var inte givna utan dynamiska och nya konstellationer och konstnärliga samarbeten skapades beroende på situation. Många av hans verk har gjorts i samarbete med hans fru och konstnärliga partner Gunilla Klingberg, nu senast en monumental, hisnande skulptur av trafikskyltar, ett slags vansinnig kollaps av motsägelsefulla symboler och meddelanden, i ett parkeringsgarage i Linköping.
2008–2018 var Peter Geschwind professor i fri konst med inriktning på skulptur på Kungl. Konsthögskolan. På många sätt var en konsthögskola en perfekt arena för hans skapande och konstnärstemperament. En möjligheternas plats där han kunde samla studenter, kollegor och gäster i ett lekfullt lärande som handfast utgick från konstens görande i verkstaden och ateljén. Hans orubbliga tro på konsten som en fredad zon och livräddande tillflyktsort och konstnären som en person som måste vara fri att formulera sig själv smittade av sig och blev en avgörande motkraft i tider av undervisningsväsendets byråkratisering och förstelning. Som pedagog var han oändligt uppskattad: nyfiken och öppen för varje students kraft och egna uttryck och med en stark övertygelse att en konsthögskola måste vara en plats för fritt experimenterande och en fristad från konstvärldens krav.
Peter Geschwind var också tf. rektor 2016–2017, en sannerligen stormig tid då konsthögskolan bland mycket annat drabbades av en stor brand. Under den tiden var Peter Geschwind en stöttepelare, tillgänglig dygnet runt, ständigt på väg att lösa problem som andra skulle upplevt som omöjliga, ständigt till hands för att hjälpa och trösta, men också för att visa på nya möjliga vägar för konsthögskolan.
Trots ansvarsfyllda och tidskrävande uppdrag som professor, tf. rektor och prorektor var han hela tiden produktiv som konstnär med nya verk och utställningar. En produktivitet som fortsatte att vara lika stark under hans sista år med stora offentliga verk, till exempel i skulpturgruppen Arbete och Fritid i Ulvhälls Skulpturpark, ett gåtfullt dysfunktionellt utomhusgym som lågmält häcklar vår tids tro på kroppslig perfektion och effektivitet. I planering är också en stor utställning på Bonniers Konsthall som kommer öppna våren 2023.
Många av hans senare verk rörde sig kring illusionsverkan och visuella trick. Med enkla medel skapades en illusion som var på en gång fängslande och spöklika. Som i hans underbara verk Poltergeist – Cheez Doodles där han till synes magiskt fått en ostbågspåse att sväva i luften ovanför ett podium. För mig rymmer den svävande påsen, som även återfinns i mitt arbetsrum på Kungl. Konsthögskolan – på en gång helt vanlig och omöjlig – ett viktigt meddelande från Peter Geschwind till oss alla: i konstens värld är och måste allt vara möjligt.
Sara Arrhenius, rektor
En kondoleansbok kommer från och med den 23 november att finnas i entrén till Kungl. Konsthögskolan tillsammans med ett porträtt av Peter Geschwind.