Vad är en konstskola? Svaret du får beror på vem du frågar och varifrån du betraktar skolan. För våra studenter är det en början, en plats för lärande, en möjlighet att utveckla sitt skapande genom handledning och genom arbete i ateljéer och verkstäder. För våra lärare är det en arbetsplats där man under några år utvecklar sin pedagogik och sitt eget skapande utifrån sin konstnärliga inriktning, i mötet med studenter och kollegor. En annan utkikspunkt är längs skolans tidsaxel som visar en tradition som bär en tung last av konstnärliga praktiker som formulerats och omformulerats genom århundraden. En annan konstskola visar sig om man lägger ett snitt ner i nuet och ser till vad som görs här i dag. I det horisontella perspektivet är samspelet med andra aktörer och kunskapsområden tyngdpunkten, snarare än skolans egen historia. Som rektor känner man ofta att en konstskola kränger och vrider sig vilt för att undkomma ensidiga bestämningar. Just denna ovilja att låta sig beskrivas ensidigt är också en konstskolas främsta styrka. Den blir till i en förhandling mellan olika konstnärliga perspektiv och förhållningssätt. En förhandling som aldrig är – och inte heller ska vara – utan friktion.
Går det att ta ett steg bakåt, utanför den här förhandlingen och konstnärliga heterogeniteten och få en sammanhållen bild vad Kungl. Konsthögskolan är och gör just nu? I skolans vision, ett kammarspel som skrevs 2018, finns några riktmärken. Där skriver vi om nödvändigheten av experiment och nyskapande, om konstens frihet och möjligheten för varje student att själv forma sin egen konstnärliga väg. Men där understryks också glädjen i ett gemensamt kunskapssökande som formar rum för möten och genererar ett energifält som möjliggör att helheten blir större än delarna. I den miljön, som vi alla på skolan lever i, återkommer vissa ord med stor envishet i våra samtal – hållbarhet, inkludering och omsorg. Det finns en stark vilja att skolan ska bli en plats som kan härbärgera det konstnärliga skapandets ömtålighet och hitta vägar att verka konstnärligt bortom planetär förstörelse och exploatering av det levande.
Ett förhållningsätt som de senaste två åren varit närvarande i skolans övergripande arbete som institution, men också i våra utbildningar och kurser, är att hitta former för gemensamt arbete och skapande. Hur kan vi hitta vägar så att alla på skolan kan ha inflytande på vår framtida inriktning, hur kan vi artikulera oss tillsammans, hur arbetar man gemensamt som konstnär? Det här är ett arbete som inte nödvändigtvis kommer till uttryck i verken på avgångsutställningen. Snarare skapar det en plats som stöttar och möjliggör konstnärligt arbete och stärker skolan som ett meningsfullt sammanhang för fler. Nu när vi i detta ögonblick står inför det förödande kriget i Ukraina har styrkan i det gemensamma arbetet blivit väldigt påtaglig. Snabbt mobiliserade sig skolan till handling och ledning; kollegium, förvaltning, forskare och studenter ställde upp för att hjälpa utsatta medstudenter och kollegor, och öppnade skolans dörrar för ukrainska studenter, lärare och forskare. Samtidigt, i kontrast till viljan att hitta det gemensamma och möjligheten att tillsammans dela kunskap, finns fortfarande erfarenheten av pandemins isolering kvar som en skugga. En svår erfarenhet som också, paradoxalt nog, gav våra studenter en ovanlig möjlighet till att arbeta koncentrerat, i enskildhet. Något som jag tror man ser speglas i verken i årets avgångsutställningar genom starka, ambitiösa och omfattande enskilda presentationer.
På Kungl. Konsthögskolan är avgångsutställningen en integrerad del av vårt lärande. Genom utbildningen återkommer också utställningen, i olika former, som en bärande del i vår pedagogik. Därför har vi valt ett format för vår avgångsutställning där vi inte bjuder in en extern curator att välja verk och gestalta utställningen. I stället formar studenter, lärare och skolans producent tillsammans utställningen, utan föregivna teman. Något som också understryks i våra BA-studenters utställning, som inte har någon övergripande titel. På det sättet är våra avgångsutställningar i mycket en handfast övning i att göra en utställning, en möjlighet att testa relationen till medutställande konstnärer, institution, rum och publik. Möjligheten till att pröva konstnärligt uttryck, metod eller teknik är en avgörande aspekt av konstutbildning.
Att vi valt det formatet för våra avgångsutställningar gör att inga aspekter av studenternas arbeten understryks eller prioriteras till förmån för andra. Utställningen blir en öppen mönstring, en möjlighet att se den konstnärliga heterogenitet som är en stark drivkraft i skolans pedagogik. I år ser man hur måleriet har en stark och självklar plats. Men det finns även ett påtagligt engagemang i det fysiskt påtagliga och i det materiella i skulpturala arbeten. Vid sidan av de etablerade uttrycksformerna, som till exempel måleri, skulptur, rörlig bild, har skolan de senaste åren utvidgat sin undervisning mot performance och ljud, för att svara mot en utveckling i konsten. Det är också tydligt i de verk som visas på våra avgångsutställningar att det finns ett intresse att pröva dessa uttrycksformer, framför allt i hybrida gestaltningar där olika material, tekniker och konstnärliga uttrycksformer möter varandra.
Vargtimmen är titeln på MA utställningen på Konstakademin. Ordet för inte bara tankarna till gryningstimmens demoner, utan också till olika tillstånd av förändring och transformation. Ögonblicket mellan sömn och vakenhet, ljus och mörker, liv och död. Skiften som också skärper sinnena och gör oss uppmärksamma på erfarenheter som inte är tillgängliga för oss i vardagen. I flera verk artikuleras också en stark medvetenhet om att vi står i en brytningstid där det mesta står på spel och vi måste på avgörande sätt förändra vårt sätt att leva och vårt sätt att förhålla oss till allt levande. I det ögonblicket så blir, för mig och hoppas jag för utställningarnas besökare, våra studenters tro på konsten och engagemang för att uttrycka och gestalta världen genom konst, en stark källa till hopp och kraft.
Sara Arrhenius
Kungl. Konsthögskolan visade 2022 två avgångsutställningar. MFA-studenterna ställde ut på Konstakademien till och med den 11 juni och BFA-studenterna på Marabouparken till och med den 12 juni.