Jag tänker på kärleken varje dag.
Bläddrandes bland våra familjebilder ser jag hur den rör sig bland oss. I blickar, omfamningar och ömma händer verkar den vara både privat och offentlig. Stunderna är för mig högst personliga men i måleriet verkar de behandla en hel samtid.
Ser du kärleken i ögonblicket eller har den redan gått dig förbi?
Som på ett tveeggat svärd slåss hopp och förtvivlan om vår uppmärksamhet. Jag påminns om värdet i att cementera och återskapa kärleken för andra att bevittna. Plötsligt blev mina ögon hennes, hennes ögon blev dina, och dina blev mina igen. Vi blev till ett ni, och ni blev ett helt samhälle.
Jag är rädd att kärleken håller på att glida oss mellan fingrarna.
Då min mormor Terezinha de Jesus Paiva de Alencar levde sjöng hon ofta ”Amoooor me leva” och kanske är det hennes kärlek som jag bär med mig in i ateljén varje dag. Den finns med mig från det att jag väljer förlaga, tills jag börjar blanda mina första färger på paletten och tills det är dags för tavlans sista penseldrag.
Sedan börjar vi tillsammans om processen – igen, och igen, och igen.
Images:
01. Det föll från himlen (2024) Olja på duk, 87 x 116 cm. Photo: Ida Edin
02. Det föll från himlen (2024) Olja på duk, 87 x 116 cm. Photo: Ida Edin
03. Brinnande sand, fötter av glas (2024) Olja på duk, 116 x 87 cm. Photo: Ida Edin
04. Se upp (2024) Olja på duk, 116 x 87 cm. Photo: Ida Edin
05. Se upp (2024) Olja på duk, 116 x 87 cm. Photo: Ida Edin
06. Din, min, vår mammas hand (2025) Olja på duk, 160 x 120 cm. Photo: Ida Edin
07. Håll i, håll hårt, mitt hjärta (2024) Olja på duk, 60 x 73 cm. Photo: Ida Edin
08. Ja, kärleken är ett oerhört ansvar (2024) Olja på duk, 35 x 23 cm. Photo: Ida Edin
09. Ja, kärleken är ett oerhört ansvar (2024) Olja på duk, 35 x 23 cm. Photo: Ida Edin
