Forskningsprojekt

Kan konstnärlig forskning bidra till en ny förståelse av tidig barndom genom observerande film? Kan ett socialt liv i grupp sägas börja redan vid spädbarnsålder? Forskningsprojektet Det Sociala Spädbarnet bygger på att observerande filma en grupp med sex spädbarn från 6 till 18 månader i 1 år. Filmstudiens fokus ligger på spädbarnens förmåga att bilda grupprelationer och ickeverbal kommunikation. Befintlig forskning kring spädbarns sociala förmåga fokuserar främst på en tvåfaldig moder-spädbarnsrelation. Mitt projekt utmanar detta perspektiv genom att förflytta uppmärksamheten till gruppdynamiska relationer spädbarn emellan. Min metod bygger på en omarbetning av det ”observerande” förhållningsättet inom psykologi och film. Projektet genomförs vid University of East London, Baby Development Lab, London. Samarbete sker även med LUX, London.

Postdoktor-projektet finansieras av Vetenskapsrådet. (2023-2026)

Myriam Amroun och Natasha Marie Llorens föreslår kuratoriell praktik som en form av konstnärlig forskning som sträcker sig bortom att ”metaforisera avkolonisering”. Projektet har fyra huvudsakliga syften: att centrera den kunskap som produceras av kuratorpraktiken (snarare än den som bara presenteras i utställningen); att experimentera med infrastrukturer som stöder ”mindre transnationell” relationalitet; att experimentera med institutionell skala i relation till utställningen; att arbeta från och mellan två viktiga marginaler i det europeiska projektet – Norden och Nordafrika – på ett förkroppsligat sätt som ändå erkänner vårt avstånd från båda.

“Decoloniality and Minor Transnationalism in Curatorial Practice: Notes on a Framework,” som publicerades på Contemporary Art Stavanger i juli 2024, ger en detaljerad bakgrund och det teoretiska ramverket för projektet. I den första referensgruppen ingår Murtaza Vali, Lara Khaldi, Lisa Rosendahl och Aude Christel. Den första av flera utställningar kommer att äga rum på Tromsø Kunstforening 2026.

Forskningsprojektet finansieras av Vetenskapsrådet. (2024–2026)

Det börjar med ett träd. Ett ”autoimmunt träd” vid ett biotekniklaboratorium i Florida; en tall med genetiskt ökad produktion av kåda (tallens huvudsakliga immunförsvar) till den grad att trädet drunknar i sin egen kåda. En ”gråtande tall”. Den gråtande tallen kommer att resultera i en roman, och det är processen att producera den som utgör forskningen. Romanen börjar med att en av de gråtande tallarna från laboratoriet i Florida flyttar in hemma hos den New York-baserade skönlitterära författaren Katie Kitamura och hennes familj. Under de kommande tre åren utvecklas processen i samspel mellan genetisk modifiering av växter (som nämnda tall), kroppsliga upplevelser av en autoimmun sjukdom och skrivandet av en fiktiv berättelse. Forskningen undersöker hur den autoimmuna karaktäristiken kan strukturera berättelsen.

Processen kommer att offentliggöras genom levande skulpturer och installationer, biohackingworkshoppar och offentliga uppläsningar. Den gråtande tallen ingår i det framväxande fältet ”syntetisk biologi”, där alla livsformer blir programmerbara och därför möjliga att omprogrammera – skrivas om på genetisk nivå. Till skillnad från den dominerande fantasin om att förbättra livsformer – förbättra livslängd, effektivitet och immunitet – vill vi utforska ”autoimmunt skrivande” som en form av överförstärkning, ett inskrivande som är så effektivt att det vänder sig mot sig själv. Forskningen bygger således på kroppsliga erfarenheter av sjukdomar för att möjliggöra en omskrivning av vår tids biologiska fantasier.

Forskningsprojektet finansieras av Vetenskapsrådet. (2019–2022)

I vårt moderna samhälle är transportlogistiken och den intelligenta automatiseringstekniken i hög grad beroende av spökarbete – former av mänskligt arbete som är dolda för allmänheten. Cirkulationen av varor och information till våra hem och arbetsplatser framställs estetiskt sett som ett rent och friktionsfritt system. Det är en obekväm (och ofta kostsam) sanning att ett system som säljs på tillförlitlighet har så många fickor av konflikter och osäkerhet, vilket är anledningen till att dessa berättelser om arbetsförhållanden förvisas till det spöklika. De är drunknade, undervattensekon av ett system som vanligtvis bara ses ovanifrån, där havet framställs som ett nätverk på vilket varor och information glider i smidig samordning. Trots konsumtionsestetiken utgör programvaruföretag och globala logistikindustrier tillsammans primära motorer för kapitalackumulation och utövande av statsmakt i dag. Konstnärlig forskning utgör här en unik möjlighet att engagera sig i dessa villkor för visualitet genom att erbjuda en motestetik. I detta projekt sammankallas en studiecirkel av logistikarbetare och konstnärliga forskare för att tillsammans utforma ett programvaruverktyg: en spökplattform. Det är en komplex bild som kombinerar ljud, bild, text och virtuella element med en diskussion om dessa dunkla perspektiv. Forskningen samproducerar nya visioner för en mer hållbar och rättvis användning av dessa verktyg: en motlogistik. De konstnärliga resultaten kommer att erbjuda samlat material för offentlig analys av ekologi, ekonomi och politik.

Läs mer om projektet här.

Forskningsprojektet finansieras av Vetenskapsrådet. (2022–2025)
Från 1 januari 2024 är Institutet för framtidsstudier medelsförvaltare.

Överlever demokratin 2000-talet? Projektet sammanför bildkonst, skulptur, performance, litterär essäistik, digital estetik och kulturteori i en undersökning av hur digitala och automatiserade system tycks inskränka det politiska handlingsutrymmet för såväl kollektiv som individer. Vilket slags politiskt handlande är möjligt i en värld präglad av digitalisering, algoritmiska uträkningar, artificiell intelligens och kvantteknik? Vi utforskar tre slags kollektiva rörelser. Jämte den auktoritära populismen som triumferat i flera länder syns en demokratisk protestvåg och civilsamhällelig aktivism, inte minst i klimatfrågan. Till dessa ska läggas migrationen, en gränsöverskridande folkrörelse i egen rätt. Samtliga betingas av en teknisk infrastruktur som möjliggör nya former av kollektiv mobilisering men också en omfattande övervakning och styrning av kollektivt beteende. Vi undersöker denna process genom den konstnärliga praktiken som kunskapsform i egen rätt. Så tror vi oss kunna belysa det demokratiska samhällets dolda förutsättningar.

Vi frågar:

• Hur påverkas den nutida demokratin av kollektiva protester, migrationsrörelser, auktoritär populism och digitala tekniker?
• Hur styrs kollektivt handlande av digitala strukturer och medier som stämmer samman människor med politiska program och ekonomiska intressen som utmanar demokratiska världen?
• Hur skapa ett autonomt handlingsutrymme för människan, som förkroppsligat subjekt, från den auktoritära automatiseringens makt?
• Hur kan konstverket agera och driva fram nya begrepp, processer och insikter som hjälper oss förstå villkoren för kollektivt handlande?

Genom att bearbeta framtidsnarrativ – där exempelvis digitala verktyg och kvantdatorer har huvudrollen – försöker projektet göra det abstrakta konkret. Projektet tar sig uttryck i installationer, performance, skulptur, film, teckningar och texter, för att bidra till en teoretisk undersökning och ett konstnärligt montage av 2000-talets kollektiva rörelser och algoritmiskt modellerade folkmassor.

Collective Agency, finansierat av Vetenskapsrådet, är baserat vid Linköpings universitet/REMESO och genomförs i samarbete med KKH. (2022-2025)