För att se denna webbplats vänligen uppgradera eller använd en annan webbläsare. Prova antingen Chrome, Safari, Firefox, Opera eller Microsoft Edge.
Vid Kungl. Konsthögskolan finns anställda forskare som är konstnärer och arkitekter. Deras projekt finansieras genom externa konstnärliga forskningsmedel från till exempel Vetenskapsrådet. Projekten löper över längre tid och drivs på deltid under till exempel tre år. Ibland är forskarna också anställda lärare vid Kungl. Konsthögskolan.
Hösten 2017 spred sig #metoo-rörelsen genom samhället. Kvinnor krävde att samhället skulle ta deras erfarenheter och upplevelser på allvar. Händelserna kan jämföras med 1970-talet då konstnärer gjorde filmer och konstverk för att synliggöra, ifrågasätta och förändra kvinnors roll och position i samhället. Till exempel gjorde Chantal Akerman filmen Jeanne Dielman, 23 Quai du Commerce, 1080 Bruxelles (1975) som fick stor betydelse för den feministiska debatten om kvinnors arbete, roll och motstånd i samhället. Filmen synliggjorde även behovet av en filmetik som utgick från feministisk teori och praktik.
Forskningsprojektet reflekterar och tar avstamp i Jeanne Dielman: Vem är en samtida Jeanne Dielman? Hur kan filmen via sin estetik undersöka, ifrågasätta och förändra ojämlika villkor och exploaterande ordningar när det gäller kvinnors arbete och roll i dagens globala samhälle? Forskningsprojektet kommer, i nära samarbete med feministiska organisationer och nätverk, att producera tre filmer om samtida former av feminiserat arbete i dag: sexarbete, moderskap samt hemarbete. Det treåriga projektet följer filmen Jeanne Dielmans olika teman, och årliga symposium anordnas om social reproduktion i vår samtid utifrån teoretiska och konstnärliga perspektiv i samarbete med referensgrupper.
Forskningsprojektet finansieras av Vetenskapsrådet. (2019–2021)
Det börjar med ett träd. Ett ”autoimmunt träd” vid ett biotekniklaboratorium i Florida; en tall med genetiskt ökad produktion av kåda (tallens huvudsakliga immunförsvar) till den grad att trädet drunknar i sin egen kåda. En ”gråtande tall”. Den gråtande tallen kommer att resultera i en roman, och det är processen att producera den som utgör forskningen. Romanen börjar med att en av de gråtande tallarna från laboratoriet i Florida flyttar in hemma hos den New York-baserade skönlitterära författaren Katie Kitamura och hennes familj. Under de kommande tre åren utvecklas processen i samspel mellan genetisk modifiering av växter (som nämnda tall), kroppsliga upplevelser av en autoimmun sjukdom och skrivandet av en fiktiv berättelse. Forskningen undersöker hur den autoimmuna karaktäristiken kan strukturera berättelsen.
Processen kommer att offentliggöras genom levande skulpturer och installationer, biohackingworkshoppar och offentliga uppläsningar. Den gråtande tallen ingår i det framväxande fältet ”syntetisk biologi”, där alla livsformer blir programmerbara och därför möjliga att omprogrammera – skrivas om på genetisk nivå. Till skillnad från den dominerande fantasin om att förbättra livsformer – förbättra livslängd, effektivitet och immunitet – vill vi utforska ”autoimmunt skrivande” som en form av överförstärkning, ett inskrivande som är så effektivt att det vänder sig mot sig själv. Forskningen bygger således på kroppsliga erfarenheter av sjukdomar för att möjliggöra en omskrivning av vår tids biologiska fantasier.
Forskningsprojektet finansieras av Vetenskapsrådet. (2019–2022)
I vårt moderna samhälle är transportlogistiken och den intelligenta automatiseringstekniken i hög grad beroende av spökarbete – former av mänskligt arbete som är dolda för allmänheten. Cirkulationen av varor och information till våra hem och arbetsplatser framställs estetiskt sett som ett rent och friktionsfritt system. Det är en obekväm (och ofta kostsam) sanning att ett system som säljs på tillförlitlighet har så många fickor av konflikter och osäkerhet, vilket är anledningen till att dessa berättelser om arbetsförhållanden förvisas till det spöklika. De är drunknade, undervattensekon av ett system som vanligtvis bara ses ovanifrån, där havet framställs som ett nätverk på vilket varor och information glider i smidig samordning. Trots konsumtionsestetiken utgör programvaruföretag och globala logistikindustrier tillsammans primära motorer för kapitalackumulation och utövande av statsmakt i dag. Konstnärlig forskning utgör här en unik möjlighet att engagera sig i dessa villkor för visualitet genom att erbjuda en motestetik. I detta projekt sammankallas en studiecirkel av logistikarbetare och konstnärliga forskare för att tillsammans utforma ett programvaruverktyg: en spökplattform. Det är en komplex bild som kombinerar ljud, bild, text och virtuella element med en diskussion om dessa dunkla perspektiv. Forskningen samproducerar nya visioner för en mer hållbar och rättvis användning av dessa verktyg: en motlogistik. De konstnärliga resultaten kommer att erbjuda samlat material för offentlig analys av ekologi, ekonomi och politik.
Forskningsprojektet finansieras av Vetenskapsrådet. (2022–2025)
Från 1 januari 2024 är Institutet för framtidsstudier medelsförvaltare.
Överlever demokratin 2000-talet? Projektet sammanför bildkonst, skulptur, performance, litterär essäistik, digital estetik och kulturteori i en undersökning av hur digitala och automatiserade system tycks inskränka det politiska handlingsutrymmet för såväl kollektiv som individer. Vilket slags politiskt handlande är möjligt i en värld präglad av digitalisering, algoritmiska uträkningar, artificiell intelligens och kvantteknik? Vi utforskar tre slags kollektiva rörelser. Jämte den auktoritära populismen som triumferat i flera länder syns en demokratisk protestvåg och civilsamhällelig aktivism, inte minst i klimatfrågan. Till dessa ska läggas migrationen, en gränsöverskridande folkrörelse i egen rätt. Samtliga betingas av en teknisk infrastruktur som möjliggör nya former av kollektiv mobilisering men också en omfattande övervakning och styrning av kollektivt beteende. Vi undersöker denna process genom den konstnärliga praktiken som kunskapsform i egen rätt. Så tror vi oss kunna belysa det demokratiska samhällets dolda förutsättningar.
Vi frågar:
Genom att bearbeta framtidsnarrativ – där exempelvis digitala verktyg och kvantdatorer har huvudrollen – försöker projektet göra det abstrakta konkret. Projektet tar sig uttryck i installationer, performance, skulptur, film, teckningar och texter, för att bidra till en teoretisk undersökning och ett konstnärligt montage av 2000-talets kollektiva rörelser och algoritmiskt modellerade folkmassor.
Collective Agency, finansierat av Vetenskapsrådet, är baserat vid Linköpings universitet/REMESO och genomförs i samarbete med KKH. (2022-2025)
Hur kan den rörliga bilden och den skrattande kroppen bli agenter för nya tänkanden, varanden och ageranden? Forskningsprojektet undersöker den skrattande kroppen och den rörliga bildens potential för nya och alternativa sätt att tänka, agera och vara samt deras kraft och förmåga att omvälva vår vanliga kurs och förändra sakernas tillstånd. Genom en serie audiovisuella montage och situationer experimenterar projektet med nya former av kunskapsproduktion, seende och cirkulation samt undersöker sambanden mellan skrattet, den rörliga bilden och icke-kunskap.
Likt skrattets plötsliga invasion, som för ett ögonblick sätter oss ur spel, utforskar projektet sätt att kommunicera bortom det instrumentella språket, subjektet och förnuftet, för att ta reda på vad den rörliga bilden och våra kroppar kan göra och hur de kan lära oss om vårt eget tänkandes begränsning.
Forskningsprojektet utförs i samarbete med Hochschule für bildende Künste Hamburg, HFBK, där Annika Larsson innehar en professur. Forskningsprojektet finansieras av Vetenskapsrådet. (2018–2020)
Forskningsprojektet vidareutvecklar hur ett innehåll/ämne kan förvandlas genom att översättas mellan olika konstnärliga medier och material. Projektet använder måleri, dokumentation och skrivande för att uttrycka olika aspekter av samma historia. Projektet vill befria polyfonin inom berättelsen genom att betona sammanhållningen mellan specificiteten hos ett medium och hur det tolkas. De särskilda kvaliteter som kännetecknar ett visst medium eller material avgör sålunda dess giltighet. Forskningsprojektet fokuserar på måleriets materialitet som uttrycksmedel. Den konstnärliga processen såväl laddar som löser upp material i sin strävan efter att skapa meningsinnehåll. De faktiska kvaliteterna hos materialen liksom deras symboliska konnotationer förenas i en pågående dialog. I forskningsprojektet representerar måleri och dess palimpsestiska kvaliteter figurationen av tid, minne och föreställningsförmåga.
Forskningsprojektet finansieras av Vetenskapsrådet. (2018–2020)
Forskningsprojektet undersöker en specifik del av svensk närhistoria genom en av de stora existentiella berättelserna om människans livsvillkor – tanken om fred och försoning. Studien anammar potentialen i det stora antalet möjliga utsagor och berättelser från de 35 000 unga män som mellan 1966 och 1992 valde att inte göra traditionell militärtjänst, utan ansökte om och beviljades vapenfri tjänst.
Vapenfrirörelsens existentiella frågeställningar om rätten att åberopa samvetet berör individens manövreringsutrymme i relation till lag och rätt – då som nu. Konstnärer hade en viktig roll inom rörelsen, många valde vapenfri tjänst och var mycket aktiva i det offentliga samtalet som ledde till förändrad lagstiftning. Genom att lära av erfarenheter från vapenfrirörelsen återknyter forskningsprojektet till konstnärens roll som aktör i ett samtida politiskt landskap.
Forskningsprojektet finansieras av Vetenskapsrådet. (2017–2020)
I det tvärvetenskapliga konstprojektet utforskar en grupp konstnärer begreppet arbete från ett filosofiskt, politiskt och kritiskt perspektiv genom en öppen och kollaborativ arbetsprocess som inkluderar forskare och fackligt aktiva.
Ändrade globala arbetsrelationer och digital arbetskraft håller på att förändra hur vi skapar våra identiteter och förstår våra livsvärldar. Crowdsourcing, mikroarbete, delningsekonomi, och en växande klass av tillfälliga och flexibla arbetstagare stärker kommodifieringen av mänskliga relationer och skapar extrema former av alienering. Övergången från fast anställning till kortsiktiga och oberoende kontraktsarbeten utmanar arbetarrörelsens kamp för arbetstagarnas rättigheter, vilka etablerats de senaste hundra åren. På samma gång stärker sociala medier också gemenskapen och möjliggör facklig aktivism på en global skala.
För att utveckla förståelsen för den pågående omvandlingen av vad vi kallar för ”arbete”, börjar studien med forskarnas egna konstnärliga praktiker och arbetsrelationer, varifrån konstnärliga forskningsmetoder har utvecklats. Studien utgår från idéer om den reflekterande praktikern och den situerade forskaren och konst som mikro-offentlighet eller infrastrukturering. Den undersöker hur den reflexiva konstnärliga arbetsprocessen kan stärkas genom kollaborativ samverkan och hur idén om arbete kan utvecklas genom materialisering och konstnärligt utförande. Studien sker genom workshoppar, på nätet, i offentliga seminarier, och framför allt genom konstnärliga arbeten.
Forskningsprojektet finansieras av Vetenskapsrådet. (2017–2020)
Forskningsprojektet undersöker kärlekens roll i konstruktionen av den kvinnliga främlingen. Ambitionen är att skapa en verktygslåda i form av ett uppslagsverk där både poetiska och teoretiska inslag samsas.
Forskningsprojektet finansieras av Vetenskapsrådet. (2017–2020)