Axel Andersson (fil. dr. Europauniversitet i Florens, 2007) undervisar i konsthistoria inom Textområdet på Kungl. Konsthögskolan med ansvar för årskurs ett och två.
Axel Anderssons arbete uppehåller sig kring frågor om historiografi, kolonialism och naturbegreppet. Han har forskat om europeisk exotism under efterkrigstiden, tradering av kroppstekniker över koloniala skiljelinjer och romantikens förhistoria. Under senare tid har han med utgångspunkt i slutförvaret av kärnavfall analyserat de långa tidsrymdernas estetik och filosofi. Han är författare till fem monografier: Den koloniala simskolan (Glänta, 2016), Atlantvärlden (Glänta, 2018),Absolut farmakon. Kärnavfall och evighet som tanke och konst (Ariel, 2019), Negative Geology: A Cultural and Cultural History of Early European Mountaineering (OEI, 2021) samt boken Framtidens kritik skriven tillsammans med Alexander Svedberg (Ariel, 2018). Han har även medverkat i ett flertal antologier om konst, kolonialism och kritik samt varit verksam som essäist och kritiker i en rad svenska och utländska publikationer och projekt.
Mellan 2016 och 2021 var Axel Andersson redaktör och ansvarig utgivare för Kritiklabbet, ett kritikerlett initiativ för att undersöka kritikens estetiska, tekniska och ekonomiska förutsättningar i den nya digitala offentligheten.
Axel Andersson arbetar för närvarande med ett projekt om konst och överflöd.